Fru talman! Birger Schlaug har frågat mig om jag
är beredd att verka för ett avverkningsmoratorium för
våra sista ur- och naturskogar i avvaktan på att skyd-
det av dessa skogar kan lösas, och om Sverige måste
acceptera att vissa ur- och naturskogar får avverkas.
Låt mig börja med att klargöra att jag anser det
viktigt att skydda värdefulla naturskogar. Under sena-
re år har en stor förändring skett i skogsbruket vad
gäller inställningen till naturvårdsfrågor. Det finns en
insikt om behovet av att bevara värdefulla områden,
och reservatbildning är ett medel för detta. Regering-
en har trots det kärva statsfinansiella läget bibehållit
en oförändrad resursnivå för skydd av värdefulla
skogsområden. Nu har dessutom resurserna ökats.
I Sverige är ca 4 % av den produktiva skogsmar-
ken skyddad i olika former av reservat och national-
parker. Till detta kommer biotopskydd, naturvårdsav-
tal och skogsbrukets frivilliga avsättningar i hänsyn-
sområden.
Det pågår också ett omfattande arbete inom
skogsnäringen för att införa s.k. landskapsplanering
av skogsbruket med långt gående naturvårdshänsyn i
brukandet. Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen har
gjort en prognos som pekar på att när storskogsbruket
planerat färdigt sitt skogsinnehav kommer totalt näs-
tan 600 000 hektar av den produktiva skogsmarken att
vara lämnad som s.k. hänsynsområden, dvs. områden
med produktiv skogsmark större än 0,5 hektar där
skogsbruk som kan skada natur- och kulturvärden ej
bedrivs.
För att nå målet att bevara den biologiska mång-
falden måste skydd av värdefulla skogar alltså ske på
ett antal olika sätt - dels genom skogsägares frivilliga
avsättningar i t.ex. hänsynsområden, dels genom na-
turvårdsavtal, biotopskydd, reservat och avsättning
som nationalparker.
Birger Schlaug tar i interpellationen upp s.k. inte-
rimistiska naturreservat som ett sätt att förhindra
avverkningen av naturskogar. Enligt 11 § naturvårds-
lagen kan ett område skyddas interimistiskt när fråga
uppkommit om bildande av naturreservat. Syftet med
bestämmelsen är att länsstyrelsen skall ha möjlighet
att förebygga ingripanden i naturen under den tid som
krävs för att närmare pröva behovet och möjligheter-
na att genomföra projektet. Det kan således i enskilda
fall bli aktuellt med interimistiskt skydd av områden.
Detta övervägande ligger dock på länsstyrelserna,
som är beslutande myndighet i sådana ärenden. Re-
geringen saknar formella möjligheter att besluta om
sådant skydd.
Regeringen prioriterar således skyddet av den bio-
logiska mångfalden och naturskogarna mycket högt,
och vi är på rätt väg, men det behövs mer skyddad
skog för att klara den biologiska mångfalden. Miljö-
vårdsberedningen har haft regeringens uppdrag att
närmare undersöka hur stort skyddsbehovet är. Enligt
betänkandet som presenterades 1997 finns behov av
att på kort och lång sikt skydda och ta extra naturhän-
syn på ytterligare ca 900 000 hektar. Ca två tredjede-
lar av denna areal torde enligt Miljövårdsberedningen
kunna skyddas genom de tidigare nämnda frivilliga
avsättningarna, och resten genom reservatsbildning,
biotopskydd och naturvårdsavtal.
För att förhindra att värdefulla naturskogar avver-
kas arbetar myndigheterna med aktiv rådgivning.
Regeringen har dessutom tillkallat en särskild utreda-
re med uppdrag att överlägga med berörda parter om
ett förstärkt skydd av skogsmark. Utredaren skall
överlägga med skogsnäringen om möjligheterna att
träffa en överenskommelse om att avstå från avverk-
ning inom särskilt värdefulla skogsområden under en
begränsad tid till dess att staten har möjlighet att
lämna ersättning för intrång i pågående markanvänd-
ning och lägga fram förslag till former för en sådan
överenskommelse.
Uppdraget skall redovisas senast den 1 juni 1998.
Regeringen gör således stora insatser för att und-
vika att de återstående ur- och naturskogarna avver-
kas.