Fru talman! Det sista håller jag verkligen med om, att vi ska vara rädda om den ideella sektorn. Men jag gör en annan bedömning av hur långt den sträcker sig. Hyrande av spelarrättigheter, som det har hetat i ishockey till exempel, är någonting annat än ungdomsverksamhet i vilken förening som helst. Det är på gränsen till kommersiell verksamhet.
Det Jörgen Johansson har pekat på är någonting helt annat. Det tycker jag är mycket intressant också. Det handlar om att en idrottsman eller en idrottskvinna har stora inkomster under väldigt kort tid. Det är någonting annat. Det ska man verkligen fundera på. Jag tycker att Jörgen Johansson har kloka synpunkter på detta. Jag tror att det är många som stöder att man kan få sprida ut de inkomsterna på längre tid. Det pågår ett beredningsarbete där också.
Detta är inte heller lätt. Vilka avgränsningar ska man göra här? Ska det bara gälla duktiga idrottsstjärnor eller ska det också gälla en framgångsrik författare som skriver en enda bok eller något sådant? Det är ganska svårt att hitta formen för sådana saker och ting.
Men jag menar att om man har en alltför vid tolkning av vad den ideella sektorn är kommer man att hamna i ett gungfly. Jag tycker inte att Peter Pedersen i sin motion har visat att allt det han vill ska omfattas av lagstiftningen om ideell verksamhet är ideell verksamhet.
Slutligen får jag en svår fråga. Varför ska det vara skillnad mellan svenska spelare och utländska spelare? Jag tycker att man borde reda ut just den delen så att det blir samma villkor. Det är jag starkt för. Jag begriper inte heller riktigt varför det ska vara en sådan skillnad. Jag tycker att villkoren ska vara lika.