Fru talman! Vi debatterar i dag miljö- och jordbruksutskottets betänkande om livsmedelspolitik. Man kan tycka att det är ett brännhett ämne. För två år sedan tog jag upp frågan med landsbygdsminister Eskil Erlandsson i en frågestund här i riksdagen. Då var den tyska dioxinskandalen på tapeten.
Det tyska grisköttet flydde den tyska hemmamarknaden och hamnade bland annat i Sverige. Förutom att det ledde till stark press på våra svenska lantbrukare blottades också en stor brist i vårt märkningssystem eftersom grisköttet i stor utsträckning hamnade i anonyma livsmedel som charkprodukter, andra sammansatta livsmedel och i storkök och restauranger.
Det är svårt för konsumenterna, det vill säga oss alla, att kunna göra medvetna val. Det krävs att vi får information. En ursprungsmärkning omfattande såväl chark och andra sammansatta produkter som restaurangled är en sådan information som konsumenten kräver.
Vi vet att den djurskyddsnivå som svensk produktion håller har ett starkt stöd hos konsumenterna. Det visar konsumtionssiffror när det gäller kött i butik. Det avser det hela köttet. Där har vi en frivillig ursprungsmärkning som fungerar. Men livsmedelsindustrin visar ett lågt intresse för en sådan märkning på sammansatta livsmedel och i restauranger. Konsumentmakten blir därigenom obefintlig.
Ursprungsmärkning är helt nödvändig för att förtroendet för livsmedlet ska upprätthållas. Men det är även nödvändigt för att vända utvecklingen inom det svenska lantbruket. Frivillighet räcker uppenbarligen inte till.
För ett par veckor sedan frågade jag konsumentminister Birgitta Ohlsson vad som har hänt under de två år som gått sedan jag senast tog upp frågan i en frågestund med landsbygdsminister Eskil Erlandsson. Dess värre har ingenting hänt.
Det måste tydligen till en rejäl skandal för att regeringen ska vakna. Det är sorgligt men sant. Jag tänker då på hästköttet som har sålts som nötkött.
Fru talman! En annan fråga som berör mig starkt är vatten. Vi säger att vatten är vårt viktigaste livsmedel. Det kanske låter som en klyscha, men det är ingen klyscha utan en sanning. Vi klarar oss inte utan vatten.
Bisfenol A, som förkortas BPA, är ett hormonstörande ämne som inte ska komma i kontakt med dricksvatten. Det tycker också branschföreningen Svenskt Vatten.
Under senare år har det blivit allt vanligare att använda metoden med relining vid renoveringar av vattenledningar av våra bostäder. Den är billigare och enklare än ett stambyte. I Småland säger vi att det är "smejdit".
Det innebär att vattenledningarna täcks invändigt med epoxyplast som innehåller bland annat bisfenol A. Som jag sade avråder branschföreningen Svenskt Vatten från den metoden i vattenledningar.
Jag tror ganska bestämt att det råder bred enighet här i kammaren om dricksvattnets betydelse och att inga främmande ämnen ska få förekomma. Det som gör att jag känner mig otålig är att de förslag till åtgärder som finns inte visar på en kraftfull politik.
Jag tycker att försiktighetsprincipen bör råda och att man ska införa ett stopp för bisfenol A i vattenledningar medan myndigheterna utreder.
Fru talman! Jag ställer mig givetvis Miljöpartiets samtliga reservationer, men för tids vinnings skull yrkar jag bifall till reservation 6 om dricksvatten.
(Applåder)