Herr talman, ledamöter och åhörare! Vi debatterar livsmedelspolitik i en tid när livsmedels ursprung och äkthet debatteras flitigt i samhället och i ljuset av hästköttsskandalen.
Det finns två parallella trender när det gäller livsmedel. En trend är att konsumenter vill ha närproducerade livsmedel av hög kvalitet och med tydligt ursprung. Kanske gäller det framför allt fredagsmyset och under helgen. Då är man beredd att betala extra för kvalitet.
Den andra trenden är att konsumenter väljer livsmedel efter lågt pris och kanske blundar för ursprung, kvalitet och innehåll.
Jag är med i en Facebookgrupp som kräver att vi ska betala mer för maten. Vi lägger allt mindre av vår totala konsumtion på livsmedel, och jag tror att vi måste vara beredda att lägga mer. Betalar man lite får man inte kvalitet och har inte koll på ursprunget. Betalar man lite mer får man bättre kvalitet.
Både livsmedelshandeln och lantbrukskooperationen har byggts upp till en gråzon som gör att konsumenterna och producenterna aldrig träffas. Men i den första trenden där man söker närproducerat och med tydligt ursprung börjar dessa knyta nya band. Det har också varit tydligt under och efter hästköttsskandalen att gårdsbutiker och andra har fått ett uppsving.
Jag kommer då in på märkningen. Vi måste vara beredda att betala mer och kunna veta vad det är vi betalar för. En frivillig märkning, till exempel märket Svenskt kött eller en svenskmärkning av charkuteriprodukter som innehåller svenskt kött, är jättebra. Då vet vi vad vi betalar för. Det blir en positiv märkning.
Konsumenter måste kunna göra medvetna val. Jag är därför positiv till frivillig märkning. Jag är också positiv till gemensamma åtgärder för ursprungsmärkning inom EU, både vad gäller helt kött och processat kött. Men min och landsbygdsministerns tveksamhet har varit kravet att Sverige ensidigt ska gå före med ursprungsmärkning när vi befinner oss på en gemensam marknad. Vi lägger kanske ingen ökad kostnad på primärproducenterna som finns i Sverige, men vi lägger en ökad kostnad på livsmedelsindustrin som inte andra delar av livsmedelsindustrin i Europa har.
Jag är positiv till de signaler som landsbygdsministern har skickat och till de steg som vi ser att EU-kommissionen och EU gemensamt tar.
När det gäller upphandling är det inte kunderna på Ica Maxi som är konsumenterna utan politikerna. Där är det viktigt att vi är medvetna konsumenter, medvetna köpare. Det är viktigt att vi ställer krav på djurskydd och miljöhänsyn.
Det har pratats mycket om Matlandet Sverige, i lite raljanta tongångar. Men ett av de fem viktiga fokusområdena i Matlandet Sverige är den offentliga maten. Det tillagas tre miljoner mål mat per dag i det offentliga köket, i skolor, förskolor och äldreboenden. Det var kanske inte en del av Matlandet Sverige. Vi har sagt att skolmaten inte bara ska vara gratis utan också ska vara näringsriktig. Det är ett resultat av alliansregeringens nya skollag.
Men det är också viktigt att man, när man upphandlar den offentliga maten, ställer tydliga krav. Det sägs att det är så svårt att ställa krav i en upphandling, och man vågar kanske inte som upphandlare i en kommun. Då har regeringen gett Miljöstyrningsrådet - som inte är en statlig myndighet utan ett bolag som samägs av staten, SKL och några andra - ökade resurser för att ge råd om hur man ska ställa miljö- och djurskyddskrav på ett sätt som klarar EU:s konkurrensregler och annat. Det har de gjort, och allt fler kommuner vågar nu ställa djurskyddskrav, tack vare att de har fått bra råd från Miljöstyrningsrådet.
Man får inte ställa krav på att det ska vara svensk lag. Men man kan ställa krav på att djur inte slentrianmässigt ska behandlas med antibiotika, att djur ska vara bedövade före slakt och att de inte får transporteras mer än åtta timmar till slakteriet. Det råkar överensstämma med svensk lag, men kraven är ändå neutrala. Alla som vill inom EU eller någon annanstans kan uppfylla de kraven. Då kan man ställa de kraven, de är inte diskriminerande, och det gynnar svensk produktion.
Tittar man i Matlandet Sverige finns det under detta om den offentliga maten ett mått om att fler små och medelstora företag ska delta i och vinna kontrakt i offentlig upphandling. En undersökning som kom för knappt en månad sedan visar nu att det måttet är på väg mot måluppfyllelse. Det finns indikatorer i de olika fokusområden inom Matlandet som tyder på att Matlandet ger effekt.
En annan del är att vi kan se att vi har fått fler småskaliga slakterier. De är ofta kopplade till att det finns en lokal uppfödare och att man säljer köttlådor eller vad det kan vara. Det är inte de stora slakterierna som hanterar detta, utan det är många gånger småskaliga slakterier. Vi har sänkt och ibland tagit bort kontrollavgifterna. En del har sagt att det är subvention till köttindustrin. Men jag betraktar inte småskaliga slakterier som köttindustri, utan det är en del av att skapa identitet, en del av möjligheten att sälja högkvalitativa, tydligt ursprungsmärkta produkter.
En tredje del har också varit uppe. Det har varit frågan om märkning av kött där djuret inte skulle ha bedövats före slakt. Josef Fransson tog upp det som om det inte skulle ha hänt något. Men det är viktigt att notera att regeringen har lyft fram frågan i EU, och under det här året ska EU-kommissionen göra en undersökning om märkning av kött från djur som har slaktats utan bedövning.
Det är lite intressant när Sverigedemokraterna lyfter fram den frågan. Josef Fransson säger att han inte bryr sig om det halalgodkända kött som har slaktats i enlighet med svensk djurskyddslag. Men går man in på Sverigedemokraternas hemsida och tittar under Vår politik A till Ö ser man att det inte finns någon rubrik Jordbruk, ingen rubrik Livsmedel och ingen rubrik Landsbygd. Däremot finns rubriken Halalslakt.
Där kan man läsa: "Även halalslakt med bedövning innebär ett onödigt utdraget lidande för djuret. Principen vad gäller slakt måste vara att metoden ska vara så väl snabb som smärtfri. Halalslakt med och utan bedövning ska därmed vara förbjudet."
Det är Sverigedemokraternas ingång. Det handlar alltså inte primärt om djurskyddet, utan det handlar om imamer. Josef och jag har haft en diskussion om detta förut. Det är inte djurskyddet som är Sverigedemokraternas ingång i detta, utan man har problem med en religion, problem med imamer, problem med att detta kött är godkänt om det uppfyller svensk djurskyddslag.
Jag tycker att det är beklagligt. Sverigedemokraterna försöker ge sken av att det är en djurskyddsfråga. Men problemet för Josef Fransson är att det är halal, även om det uppfyller svensk djurskyddslag.
Jag vill med detta, herr talman, yrka bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.
(Applåder)