Herr talman! Det betänkande vi nu debatterar har bytt namn under resans gång - från livsmedelskontroll till livsmedelspolitik. Det är positivt. Vi behöver en politik för att se till att vi har säkra och trygga livsmedel. Den politiken behöver föras både här hemma och internationellt.
Herr talman! Mycket av det som vi debatterar i dag är dock reglerat på gemenskapsnivå. Det hindrar inte att vi ska göra saker här hemma. Men det är viktigt, som har påpekats av tidigare talare, att när vi talar om märkning och kontroller rör vi oss på en gemenskapsmarknad där vi måste se till att vi har ett regelverk som också möjliggör denna handel. Därför ska frågor i första hand drivas på gemenskapsnivå. Märkningen av livsmedel är viktig. Det har de senaste veckornas debatter, diskussioner och skandaler uppmärksammat oss på.
Men det är också oerhört centralt att vi ökar kunskapsnivån hos oss själva och hos våra medborgare när det gäller vad det är som vi ska fråga efter. Där gör vårt livsmedelsverk en insats, och mer ska göras.
Det jobbas också inom "Sverige - det nya matlandet". Det sätter någon andra etiketter på, vilket jag inte tänker använda. Det är "Sverige - det nya matlandet" som är det centrala.
Herr talman! Det är också lite intressant att se att den mellantidsutvärdering som kom för några veckor sedan daterad den 19 februari inte tycks vara läst av särskilt många i denna kammare även om man gärna läser alla dokument som dyker upp från Bryssel. Denna utvärdering är gjord utifrån att vi ska förbättra det som inte är bra och ta till vara det som är bra och gå vidare. Det är så vi processar saker och kommer vidare i ett utvecklingsarbete för att få bättre kunskap och kompetens och bättre förståelse för vad som behöver göras för att utveckla detta.
Herr talman! Det är också, som jag ser det, ett led i det som en del av oss benämner som livsmedelsstrategi. Det är ett ord som jag tror att vi använder mycket olika i denna kammare. Vi lägger olika innebörd i det. Men vi måste få fram en stolthet över den produktion och det arbete som görs i Sverige för livsmedel. Vi producerar världens säkraste livsmedel. Då måste vi också få fram stoltheten över och kunskapen om detta, inte bara hos riksdagens kammare eller hos producenterna själva utan hos oss alla som konsumenter.
Vi har i dag fått ett antal exempel på vad som händer när vi inte har kunskap och kompetens. Det är oerhört intressant att lyssna på uppläsningen av innehållsdeklarationer som visar att mycket redan står på våra paket. När man sitter i denna kammare med dessa frågor tittar man på innehållsdeklarationer när man kommer ut i handeln.
Jag kan konstatera att det gäller att läsa undertexter. Det finns svenska familjenamn som i min bygd är förknippade med småskalig livsmedelsproduktion, men livsmedel härifrån har visat sig innehålla produkter från Tyskland. Det kanske inte är det som jag vill konsumera, men det står faktiskt på förpackningen.
Herr talman! Det handlar också om att vi måste bli bättre i det offentliga med hur vi arbetar. Anders Wijkmans utredning om hur vi ska kunna förändra lagen om offentlig upphandling är en mycket spännande läsning. Jag hoppas att mycket av det som presenteras där kommer att kunna presenteras i en proposition för kammaren.
Anders Wijkman lyfter också fram att vi kan göra mycket redan i dag. Det handlar återigen om kunskap och kompetens. Det handlar om att våra inköpare ute i kommuner och landsting ska våga. Och ska man våga måste man ha kunskap. Därför tror jag att de satsningar som nu görs av regeringen, från Miljöstyrningsrådet och från våra kommuner i form av Sveriges Kommuner och Landsting är oerhört centrala och minst lika viktiga som att vi här i riksdagen fattar beslut om ny lagtext.
"Sverige - det nya matlandet" sätter också fokus på primärproduktion. Jag har de senaste dagarna blivit uppmärksammad på att det är mycket olika förutsättningar i vårt land för avsättning. Det är klart att om en producent i norr ska behöva transportera sina djur med mellanlagring någonstans i Mellansverige för att få en prisbild som är likvärdig med den för kollegerna i södra Sverige har vi problem. Där måste marknaden och vi som konsumenter agera. Det kan vi aldrig lagstifta fram här. Vi kan möjligen påverka regelverk och tolkningen av det på ett sätt som gör att det kan bli enklare.
Herr talman! Vi har hört flera tala om det viktigaste livsmedel som vi har, nämligen vattnet. Vi måste naturligtvis titta på hur vi lagstiftar när det gäller vattenfrågan. Det finns just nu flera pågående processer. Vi har berört den process som kanske är lättast att tala om, nämligen hur vi får rören att se bättre ut, som Kew Nordqvist uttryckte på småländska. Men tyvärr använder man material som inte alltid är till fyllest.
Men det finns andra delar som vi som beslutsfattare också måste titta närmare på, och det är vattenskyddsområdena. Hur utformar vi dem på ett sätt så att vi inte samtidigt som vi vill värna och skydda vårt vatten slår undan förutsättningarna för livsmedelsproducenterna. Här behövs mer utvecklingspotential, mer forskning och mer av likvärdiga tolkningar över vårt land i denna fråga. Det är en fråga som jag kommer att följa och som jag hoppas att vi i kammaren kommer att ha flera debatter om.
Småskalig slakt berörs i betänkandet. Där har "Sverige - det nya matlandet" verkligen lyckats. Jag hoppas att vi kan se fram emot fler sådana satsningar, inte minst i norra Sverige, för att få till en konkurrens på marknaden som gynnar alla.
Herr talman! Jag tror också att vi måste vara beredda att betala ett pris för vår mat, ett pris som vi tydligen inte betalar i dag. Tyvärr kan jag konstatera, utifrån ett frukostmöte som jag hade förmånen att delta i innan vi började här kl. 9, att trenden i dag tycks vara att vi inte är beredda att betala. Då får vi också vad vi betalar för, nämligen produkter som inte håller den kvalitet som vi tror att de håller. Vi måste se att det finns ett samband mellan pris och kvalitet också när det gäller vår mat.
Flera har berört kunskapen. Jag skulle vilja rekommendera ledamöterna att ta till sig ett projekt som heter Stad och Land - Hand i Hand. Jag har en viss ingång i en förening som heter Den Goda Jorden och som värnar åkermarkens betydelse men som också har förstått att vi måste ha en större kunskap mellan producent och konsument för att se att vi är beroende av varandra. Vi är beroende av att vi ska ha ett helt land som kan leva.
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner.
(Applåder)