Fru talman! Jag inleder med att yrka bifall till våra reservationer nr 3 och 11. Givetvis ställer vi oss bakom också de övriga reservationerna, men för tids vinning yrkar vi bifall endast till dessa två.
Det handlar om livsmedelspolitik. Jag står här återigen och lyfter upp frågan om kött från djur som skäktats. Jag hade inte tänkt göra det i år, inte minst för att riksdagen förra året kovände och åtminstone delvis satte ned foten i denna fråga. Regeringen fick då ett direktiv från riksdagen att Sverige bör arbeta för att EU inför en tydlig märkning av kött som kommer från djur som slaktats utan bedövning.
Detta beslut tillkom under ganska hård medial press, vilket föranledde hela kovändningen. Jag trodde någonstans i min enfald att regeringen ändå hade för avsikt att hedra tillkännagivandet. Snart kommer Irland att ta över ordförandeklubban i EU. Irland är ett av de länder som pekats ut för att använda sig av just de metoderna och då exportera kött från djur som skäktats.
I detta läge tycker jag att det borde vara en självklarhet att lyfta frågan, men det har regeringen alltså valt att inte göra. Därför står jag här nu igen och frågar: När ska det hända någonting? När ska det hända något över huvud taget?
Detta har jag sagt förr, men jag upprepar mig: EU-kommissionen släppte under 2011 en rapport som gav belägg för att upp till 75 procent av djuren inom EU dödas på ett brutalt sätt utan bedövning. En mycket stor andel av Europas nöt och lamm slaktas alltså med stöd av undantag som religiösa regler som halal och koscher påbjuder.
För den som har glömt vad halal- och koscherslakt egentligen innebär betyder det alltså att man skär halsen av djuret medan det fortfarande är vid liv. Poängen är att djuret ska förblöda medan det fortfarande är vid liv och till och med vid medvetande. Det finns gott om filmer på Youtube som visar denna process. Om man ser dem skär det rejält i hjärtat.
Djur som har slaktats på detta sätt exporteras sedan till Sverige där det hamnar i våra restauranger, butiker och så vidare. Det hamnar kanske i söndagsgrytan, kanske i barnens tacos och helt säkert i magen hos ovetande konsumenter.
I svensk lag håller djurskyddet glädjande nog högre klass. Svensk djurhållning är i de flesta avseenden bättre än på många andra platser i världen, och svenska bönders djuretik är inte sällan ett föredöme som vi kan vara stolta över. I Sverige är det för de flesta helt otänkbart att skära halsen ett djur och låta det förblöda under ett ångestfyllt förlopp. Av denna och många andra orsaker sätter många i branschen en stolthet i att märka sina produkter med ursprungsbeteckningen Svenskt kött. Vid det här laget är det dock riksbekant att köttet vi importerar däremot långt ifrån alltid lever upp till den standard och kvalitet eller ens till den djurart som svenska konsumenter har rätt att förvänta sig.
En obligatorisk märkning av allt skäktat kött ser jag som ett minimum i denna fråga, även om Sverigedemokraternas mål är ett totalförbud för både import och inhemsk produktion av detta kött och detta systematiska djurplågeri. Importförbudet ska då givetvis omfatta även andra djupt omoraliska animaliska produkter.
Jag vill återigen säga detta för att förtydliga och för att slippa missförstånd: Den variant av halalslakt som bedrivs i Sverige, där djuret är bedövat enligt svenska djurskyddsregler, lägger jag mig inte i. Jag vill bara få detta sagt.
En annan del av lösningen på köttfusket är att på olika sätt stärka den inhemska produktionen genom strukturbyggande åtgärder för lokala och regionala värdekedjor. Detta skulle vara värdefullt för konsumenterna, men inte minst för de svenska företag som verkar i glesbygden. En obligatorisk ursprungsmärkning av allt slags kött och alla köttprodukter vore på sin plats även vad gäller sammansatta produkter och restaurangmenyer.
I betänkandet har Sverigedemokraterna en reservation där vi framhåller behovet av att en parlamentarisk utredning tillsätts för att ta fram underlag för en långsiktig livsmedelsstrategi. Vi tycker att det är dags att vi stakar ut en väg för vad det är vi vill med den svenska produktionen. Ska vi över huvud taget ha kvar någon produktion i det här landet, eller ska vi bara låta den försvinna ut i Europa? Om hur det ser ut just nu kan jag bara säga: Det duger inte!