Fru talman! Om vi fullföljer resonemanget kan vi säga att vi gör tvärtom. Jag är inte ironisk. Det här är inte mitt förslag. Men om man säger att det inte har någon betydelse kan man ta bort alla subventioner så får folk betala vad det kostar att resa. Då får vi se vilket utslag vi skulle få på kollektivresandet. Jag är övertygad om att det skulle bli ett påtagligt negativt resultat. Ännu färre skulle välja att resa kollektivt.
Vi ska också beakta trafiksäkerhetssynpunkter. Om någon stockholmare till exempel väljer att ta tunnelbanan, pendeltåget eller bussen en dag i november när det är snöglopp ute i stället för att ta den traditionella cykelturen kan det ju vara en fördel ur trafiksäkerhetssynpunkt.
Jag tror inte att man ändrar livsstil om priset på bussen eller tåget går ned, men man hävdar om och om igen att det saknar betydelse. Det kanske är så många som är desperata när de vill resa att priset kommer långt ned därför att man inser att turtäthet och tillgänglighet inte funkar, och då går det inte att diskutera prisfrågan. Det kanske är det som är orsaken att det kommer längre ned.
Fortfarande kvarstår att
Koll framåt
och andra instanser tar upp reseavdrag och att man ska se över skattesystem. Allt det syftar till att det relativt sett ska bli billigare att resa kollektivt. Då håller inte resonemanget att det inte ska ha någon betydelse. Om det helt saknar betydelse ska man inte komma med den typen av förslag när det gäller skattelagstiftningen heller.
Fortfarande gäller följande. Det brukar bara vara några meter ut till den egna bilen, men de flesta får faktiskt gå eller cykla åtminstone några hundra meter och kanske upp till någon kilometer om de ska ta sig till det kollektiva resande, inte minst i de trakter där jag och Nina bor. Det skulle leda till att fler går och cyklar kortare sträckor varje dag, vilket skulle vara positivt för folkhälsan, inte negativt.