Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservation 1. Vi står naturligtvis bakom samtliga våra reservationer, men av tidsskäl väljer jag att yrka bifall till just den.
Miljömålsrådet konstaterar i sin utvärdering att miljömålen inte kommer att uppnås inom de tidsramar som vi tidigare har beslutat om. Det är klart att det är allvarligt och mycket oroväckande. Vi måste se det som vårt gemensamma ansvar att se till att målen nås.
Vi måste komma till rätta med växthusgasutsläppen om vi ska kunna lämna efter oss en värld i balans till våra barn. Många säger, med all rätt, att situationen är akut. Transporterna står för ca 30 procent av utsläppen i Sverige, och de ökar i storleksordningen 1 procent per år. Hela transportbranschen har ett gigantiskt arbete och en stor miljöutmaning framför sig för att minska påfrestningarna på miljön.
Det räcker inte längre med tekniska förbättringar och andra drivmedel. Vi måste också se över vårt sätt att resa. Kollektivtrafiken är en viktig och stor nyckel till en mer hållbar värld. Om fler valde att åka tillsammans med buss eller tåg i stället för med egen bil vore mycket vunnet. Mer och bättre kollektivtrafik är ett av de absolut bästa och snabbaste sätten att möta den utmaning som klimatförändringarna innebär. Men då krävs det också krafttag från regeringen, något som hittills helt har lyst med sin frånvaro.
Vi socialdemokrater vill öka resandet med kollektivtrafik som ett led i arbetet till mer miljömässigt hållbara transporter. Vägverket och Banverket har nyligen överlämnat en rapport som heter
Koll framåt
. Det är en huvudrapport i ett längre arbete som ska vara ett nationellt handlingsprogram för kollektivtrafikens långsiktiga utveckling. Den har tagits fram tillsammans med kollektivtrafikbranschen.
Kollektivtrafikbranschen är inte nöjd med rapporten. Man tycker att man kan gå mycket längre. Man har nu träffat Näringsdepartementet just för att visa vad man vill göra. Man vill fördubbla kollektivtrafikåkandet. De som står bakom det förslaget är Svenska Lokaltrafikföreningen, Svenska Bussbranschens Riksförbund, Svenska Taxiförbundet och Branschföreningen Tågoperatörerna. Man måste beundra deras initiativ och deras stora vilja att ta sitt ansvar. Men nu väntar vi på regeringen, och vi vill veta vad den vill i dessa frågor. Vad ska regeringen göra för att ta sitt ansvar för att öka kollektivtrafikresandet?
Vi har utrett kollektivtrafiken på längden och tvären, och många initiativ har tagits under åren. Ändå har kollektivtrafikens andel av trafikarbetet inte ökat. Nu krävs det krafttag från regeringen. Vi socialdemokrater ser framför oss en bred satsning på kollektivtrafiken med nya smarta idéer om hur logistiken ska utformas för att öka det kollektiva resandet. Vi ser framför oss hur de investeringar som Sveriges tidigare regering och riksdag har fattat beslut om ska bli verklighet och komma till stånd.
Vi måste förändra attityderna och synen på kollektivtrafiken. Vi måste få männen att lämna bilen, att släppa ratten, och välja ett annat alternativ. Men vi måste också öka insikten och kunskapen om samhällsnyttan i satsningar på kollektivtrafiken. Därför vill vi att regeringen tar initiativ till att utveckla ett bättre mått på kollektivtrafikens samhällsnytta än vad som finns i dag.
Klimatberedningen satte tydligt fokus på kollektivtrafikens och tågets roll för att klara av miljömålen. Nu är det upp till den borgerliga regeringen att visa att tillsättandet av beredningen inte var ett spel för galleriet, att den är beredd att ta ett ordentligt grepp i miljöfrågan och att den är beredd att tänka nytt, smart och brett för att klara miljön.
Men vad har då hänt? Man kan se på den senaste tilläggsbudgeten att man valde att föra över 120 miljoner från tågen till vägarna. I stället för att minska pålagorna och få bättre förutsättningar för bussbranschen och övriga branscher inom kollektivtrafiken har man ökat dem i form av ökade bränsleskatter, fordonsskatt och skatt på trafikförsäkringen. Vi anser att branschen måste kompenseras om man på allvar vill se ett ökat kollektivt resande.
Det duger inte med fagra tal. Det måste synas i politiken, och hittills har politiken talat för sig själv. Miljön och de lösningar som kan vända utvecklingen har inte prioriterats.
Vad som behövs är nytänkande och politiskt mod. Det handlar om allt från avdragsrätt och upphandling till trafikeringsförutsättningar.
Mycket kan göras innan regeringen presenterar den infrastrukturproposition som det ryktats om. Det finns ingen anledning att vänta; förslagen finns ju.
Kollektivtrafikens aktörer är beredda att ta sitt ansvar för att dubblera antalet resenärer om den politiska viljan finns. Vi socialdemokrater vill satsa mer på kollektivtrafiken. Men vad vill den moderatledda regeringen?
Fru talman! Det måste bli lättare och smidigare att resa kollektivt genom landet. Precis som när du flyger ska du kunna boka hela resan trots att du börjar med buss, byter till tåg och sedan kanske tar en taxi sista sträckan. I dag är det allt annat än smidigt.
Tekniken finns, och det behövs inte mer av statliga investeringar för att göra olika biljettsystem enhetliga, och det krävs inga nya statliga pengar för att göra den regionala tågtrafiken smartare så att tidtabellerna passar ihop. Men det krävs en tydlig vilja från regeringen.
Rikstrafiken är den myndighet som bland annat har att arbeta med samordning av trafikslagen. Den borgerliga majoriteten hänvisar i betänkandet till att regeringen i regleringsbrevet för det här året har gett Rikstrafiken i uppdrag att jobba med just de här frågorna.
Men i den årsberättelse som vi i veckan fått i våra brevlådor kan vi titta på hur man har jobbat under det år som gått. Man har över huvud taget inte arbetat med samordning vare sig när det gäller biljetthantering eller när det gäller information. Orsaken ligger naturligtvis, som man skriver i årsberättelsen, i förändringen i uppdraget från regeringen.
Samma situation gäller för en samordning för funktionshindrade. Rikstrafiken har inte alls arbetat med frågan under 2007. Jag måste säga att det känns allt annat än tillfredsställande att regeringen har gjort den här prioriteringen. Ett helt år har gått förlorat. Det har vi inte råd med.
År 2010 är ju det år då vi ska ha uppnått målen i handlingsplanen för handikappolitiken. Den EG-förordning som man i betänkandet hänvisar till och som ska träda i kraft 2009 handlar endast om tågresor. I dag har du om du är synskadad och reser med flyget möjlighet att få hjälp. Det måste också kunna gälla på tåg och bussar. Det handlar om att hela resekedjan måste fungera.
Strategin avseende målen för handikappolitiken säger man ska presenteras hösten 2008. Då har regeringen ungefär ett år på sig för att kunna uppnå de mål som finns i vår handlingsplan. Varför väntar man? Varför ska det ta sådan tid? Tror man verkligen att man ska hinna uppnå de mål som vi har kommit överens om?
Fru talman! Kollektivtrafiken har en avgörande roll för vårt miljöarbete. Likaså har kollektivtrafiken en stor betydelse för regioner, för näringslivets utveckling och för människors möjligheter att ta sig till och från jobbet, skolan, bion, vänner och barnbarn. För många är kollektivtrafiken det enda alternativet. Ungefär en tredjedel av befolkningen har kollektivtrafiken som det enda resealternativet, och hälften av alla invånare är beroende av kollektivtrafiken vid längre förflyttningar.
Nu har två år gått sedan den moderatledda regeringen tog över makten. Tongångarna har förändrats. Miljön blev till slut en fråga som i talen är viktig för statsministern och även för hans partikamrater. Men i den konkreta politiken har ingenting hänt. Hittills har vi inte kunnat se några som helst satsningar på kollektivtrafiken och inte en enda ny krona. Därför är det inte konstigt att vi fortfarande undrar. Vad vill regeringen med kollektivtrafiken? Tar regeringen miljöfrågan på allvar, och när det ska börja synas i regeringens politik?
(Applåder)