Fru talman! För Miljöpartiets räkning yrkar jag bifall till reservation nr 1 och reservation nr 6.
Det finns många välvilliga formuleringar i det här betänkandet när det gäller kollektivtrafik. Men hur mycket den välviljan är värd fick vi ett bra besked om när vårpropositionen lämnades. Man flyttar pengar från Banverket till Vägverket. Det är så man mäter det reella intresset.
Det är fortfarande så att majoriteten och regeringen står bakom Förbifart Stockholm, en gigantisk satsning på minst 25 miljarder som kommer att öka kapaciteten för den trafik som förstör klimatet och som gör att man inte har resurser till den kollektivtrafik som behöver byggas ut.
Jag kom lite för sent till den här debatten. Det beror på att jag har varit och debatterat möjligheten att använda bil i framtiden. I den debatten konstaterade vi från alla håll att det är problem med de flesta bränslen. Problemen med fossila bränslen är väl kända. Trafiken är till 96 procent beroende av fossila bränslen i Sverige. Det har en klimateffekt som inte är acceptabel, vare sig i vårt land eller i något annat land.
Men även förnybara bränslen har problem. Det finns en etisk konflikt mellan att använda marken för att odla mat till människor och att använda marken för att odla bränslen till våra bilar.
Det finns också annan teknik. Många vurmar för plugin. Det finns säkert någon funktion i detta, men då är man beroende av mer el och batterier som är gjorda av litium. Och hälften av allt litium finns i Bolivia och tillverkas eller tas fram under omständigheter som inte är särskilt humana.
Slutsatsen av hela den här diskussionen är egentligen att vi måste använda mycket mindre energi för att förflytta oss själva. Hur gör vi det bäst? Jo, genom att vi åker tillsammans.
Då kommer man in på detta med kollektivtrafik. Menar vi politiker allvar när vi säger att vi gynnar kollektivtrafik? Jag tror att det är dåligt beställt med det. Väldigt mycket av klimat- och miljöanpassningen har handlat om miljöbilar. Jag tror att det är dags att flytta över fokus till kollektivtrafiken om vi någonsin ska nå våra klimatmål. Det finns en tidsaspekt på detta. Vi har kanske max åtta till tio år på oss att vända ökningen av växthusgaser till en minskning. Då måste man se till att järnvägen byggs ut men också att busstrafiken, som redan har befintlig infrastruktur, får plats på bilens bekostnad. Man måste prioritera den i gatuutrymmet och trafiksignalerna och prioritera en kollektivtrafiknorm i stället för en p-platsnorm.
Det är också viktigt att man tar bort avkastningskravet på SJ så att SJ får en reell möjlighet att konkurrera med inrikesflyget. Vilket av dem som är klimatsmartast tror jag inte att vi behöver ta någon diskussion om.
Det är också viktigt för att man ska kunna ta jämställdhetsmålet på allvar. Kvinnor är i mycket större utsträckning beroende av kollektivtrafiken för sina transporter än vad männen är. När man frågar kvinnor vad som är viktigt att politiker satsar på är det en större andel av oss som svarar kollektivtrafik jämfört med om samma fråga ställs till männen.
Det är också viktigt att kollektivtrafiken blir tillgänglig för så många som möjligt. Här är ledsagningen ett väldigt viktigt problem. Den har blivit allt viktigare ju fler tågbolag och bussbolag som trafikerar i kollektivtrafiken. Det är just övergångarna mellan olika kollektivtrafikslag som är besvärliga för funktionshindrade. Då är det viktigt att det finns ledsagning som är någorlunda rimlig i sammanhanget.
Sverige har tillverkning av bilar, och det har haft stor betydelse för den trafikpolitik som har presterats här i Sveriges riksdag, men det tillverkas också bussar. Jag tror att vi borde fundera smartare över hela branschen och inte bara i de miljöorganisationer som är kloka nog att inse att kollektivtrafiken är en viktig ingrediens i miljöanpassningen av transportssystemen. Alla, hela branschen, Sveriges Kommuner och Landsting och andra, borde samlas och enas. Därför är det bra att det här med
Koll framåt
har lett till någon sorts samling.
Men det krävs också att man vidtar radikala åtgärder och vågar stå upp för dem. Vägverket måste få ett ordentligt krav på sig att ta det sektorsansvar man i dag har men som man i väldigt liten utsträckning har visat några konkreta exempel på att man klarar av jämfört med att förbättra för biltrafiken.
Jag tror att det behövs en uppryckning i många kommuner och regioner där man prioriterar och bygger ut kollektivtrafikinfrastruktur. Det är mycket billigare än att bygga ut till exempel Förbifart Stockholm. Då tror jag att Vägverket måste samarbeta med kommuner och regioner på ett bra sätt.
Nu kan inte kollektivtrafiken klara all klimatanpassning som är nödvändig för att vi ska nå klimatmålen, men den är bra mycket mer strategisk och långsiktig just genom att det är så lite energi som går åt när man transporterar sig tillsammans.
Vi måste också planera i samhället så att kollektivtrafiken är det naturliga sättet att förflytta sig, att bilen bara är ett komplement och att bilen framför allt används i de områden som är så glest befolkade att kollektivtrafiken inte kan ha någon stark försörjning.
Den här frågan är jag övertygad om kommer att bli mycket viktigare i framtiden. Då är det en poäng att vi i riksdagens trafikutskott tar de här frågorna på allvar, för att förflytta sig tillsammans är det energieffektivaste sättet att ta klimatmålen på fullt allvar.