Fru talman! Vänsterpartiet står bakom sju reservationer i betänkandet, men för tids vinnande nöjer vi oss med att yrka bifall till reservation 5 om kollektivtrafikens prissättning och miljöanpassning.
Fru talman! Vänsterpartiet menar att trafikpolitiken ska se till att kvinnor och män har bra kommunikationer oavsett var i landet de bor. Samtidigt måste trafikens miljöproblem - klimatförändringar, hälsoproblem, buller och annat - lösas på ett tillfredsställande sätt. En av de absolut viktigaste åtgärderna för att kunna lyckas med detta är att tillskapa en väl utbyggd, tillgänglig, prisvärd och väl fungerande kollektivtrafik för alla utifrån de förutsättningar som ges beroende på var man bor - i storstad, i glesbygd och så vidare.
I olika sammanhang pekas det på det önskvärda i att kollektivtrafikens andel av antalet resor bör öka. Det påpekas i propositionen
Moderna transporter
från 2005/06 och också i andra sammanhang. Men det blir mest allmänna proklamationer.
Trots alla våra välvilliga synpunkter och ställningstaganden när det gäller kollektivtrafiken kan vi konstatera att den ligger på en alldeles för låg nivå. Ungefär 10-15 procent av det totala antalet personresor sker kollektivt. Det är en alldeles för liten andel om vi ska klara de klimatmål som vi har satt upp.
För att lyckas öka andelen kollektivresor av det totala antalet resor krävs det att det kollektiva resandet stimuleras samtidigt som det ställs tydliga krav på att framför allt bilismen bär sina samhällsekonomiska kostnader och på att de miljöförstörande utsläppen minimeras.
Vi anser att det nu sannolikt största hotet mot att klara uppsatta klimatmål är den tilltagande trafiken. Det krävs både morot och piska för att komma till rätta med detta, inte bara allmänt snack - att vi nog tycker att det vore bra om fler reste kollektivt. Faktiska åtgärder måste vidtas för att det ska kunna bli möjligt.
Fru talman! Kollektivtrafiken i sig är mer miljövänlig och trafiksäker än andra alternativ. Genom att satsa på ett ökat kollektivt resande som andel av det totala resandet gynnas jämlikheten genom att till exempel pensionärer, ungdomar och andra med låga inkomster då får tillgång till en väl utbyggd kollektivtrafik som till ett rimligt pris fungerar även för dem.
En förbättrad kollektivtrafik stärker också jämställdheten inom transportsektorn som i alla avseenden minst sagt kan anses vara manligt dominerad. Eftersom kvinnor i högre grad dessutom använder sig av kollektiva färdmedel kommer detta även att gynna och stärka kvinnors tillgång till transporter, vilket vi anser vara mycket positivt.
Hållbara transporter måste bli billigare, medan mindre hållbara transporter måste bli dyrare. Det måste skapas ordentliga alternativ så att det kollektiva resandet underlättas, prioriteras och värdesätts.
Kollektivtrafiken måste få en större andel av dagens och morgondagens resande för att det av riksdagen fastställda transportpolitiska målet "att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet" ska kunna uppnås.
Vi föreslår en transporthierarki där det klart och tydligt anges vilka transportmedel som ska prioriteras för att det övergripande målet ska kunna nås. Det ska också fullföljas till exempel i budgetsammanhang.
Fru talman! Det är ett faktum att vi redan i dag, i nuläget, gemensamt betalar för stora delar av kollektivtrafiken med våra skattepengar. Kollektivtrafiken tillhör medborgarna och är liksom övrig infrastruktur en del av den grundläggande samhällsservicen enligt Vänsterpartiets syn på detta.
Avreglering, bolagisering, konkurrensutsättning och liknande har under en lång tid varit ledord. Det synsättet har tvingat fram förändringar och försämringar inom kollektivtrafiken.
I stället för att fortsätta på den vägen vill vi att samhället i vid mening återtar kontrollen över kollektivtrafiken eftersom vi ser den som en strategiskt viktig och grundläggande samhällsservice. Därför ska kollektivtrafiken i huvudsak bedrivas i samhällets regi.
För att den lokala och regionala kollektivtrafiken ska ha möjligheter att utvecklas måste den ges långsiktigt stabila förutsättningar till exempel vad gäller ekonomin. Man måste kunna lita på att kollektivtrafiken fungerar och är tillförlitlig om man vill att människor ska ta tåget, bussen eller något annat kollektivt transportmedel till och från jobbet eller till och från utbildningen. Om det inte fungerar är det svårt att få allt fler att resa kollektivt.
Vi har inte pratat om det här. Men i olika sammanhang, till exempel i våra budgetförslag, har vi med kraftfulla satsningar på infrastruktur och kollektivtrafik både i våra större städer och i landsbygd och glesbygd. Vi kommer att fortsätta på den inslagna vägen.
Dessutom föreslår vi en försöksverksamhet med en klimattaxa i två län. Hittills har ingen velat ta den diskussionen, utan det har varit något slags allmän synpunkt om att det inte är bra att saker inte kostar. Om människor i ett län tillåts ta sig fram på bussar och tåg utan att behöva betala för det kommer man, heter det, att sluta cykla och gå. I stället kommer man att åka runt med bussen därför att man tycker att det är så kul. I avsaknad av andra aktiviteter kommer man att okynnesåka och så vidare.
Vi tror att det senare är ett övergående problem. Vi som reser mycket till och från jobbet längtar väl inte direkt efter att sitta ytterligare några timmar på tåget eller på bussen. Däremot kan det vara en bra åtgärd om vi verkligen vill få en kraftig överströmning.
Det blir ett något märkligt resonemang när man diskuterar som om det vore enorma kostnader som skulle vara förknippade med det hela. I en vision för kollektivtrafiken,
Målbild för 2015-2030 för kollektivtrafiken i Örebroregionen
, som jag kommer ifrån, framgår det tydligt av regionförbundets eget material att skattefinansieringen är hög för kollektivtrafiken. Om man räknar in allmän kollektivtrafik och särskild kollektivtrafik ser man att vi redan i dag betalar nästan 70 procent av kostnaderna via skatten. Resten betalas via biljettintäkter. Då är det inte så jättelångt kvar till den fulla finansieringen, så att säga.
Vi är övertygade om att full subventionering skulle leda till en kraftig överströmning. Då får man höra, och kan också läsa i utskottets ställningstagande, att undersökningar visar att priset inte har så stor betydelse. Det är jättekonstigt. I alla andra sammanhang och bland alla, till och med resursstarka grupper, har priset en jättestor betydelse. Om man till exempel inför en trängselavgift i Stockholm på 10-20 kronor får det en kraftigt dämpande effekt på trafiken i Stockholm. Och jag törs hävda att de som tar sig fram med bil i regel är något mer resursstarka än de som inte gör det.
Det är ett märkligt ställningstagande att säga att man inte gillar att höja priset på bilåkandet, för det slår så hårt, det kommer att påverka det ena och det andra och det blir svårt att ta sig fram. Då borde man kunna säga att om vi gör motsvarande sänkning i kollektivtrafiken så fyller man det positiva syftet att fler kan resa, men den slutsatsen kan man tydligen inte dra.
Det är klart: Finns det ingen buss eller inget tåg att hoppa på och resa med är det inte intressant vad det kostar. Men om vi nu förutsätter att det faktiskt finns busslinjer och tågförbindelser som tar sig fram i landet så tror vi nog att det har en viss betydelse vad saker och ting kostar. Fråga inte minst de ungdomar som ska ta sig från Värmland till Stockholm! De väljer det transportslag som är billigast, och tyvärr väljer de ofta bort till exempel tåget eftersom det finns andra alternativ som är billigare.
Jag skulle vilja ha en diskussion och att vi vågar ta den här debatten om varför det är så dåligt med klimattaxa. Kostar det ingenting att vi har den miljöpåverkan från bilismen som vi har i dag? Måste vi inte då vidta vissa åtgärder? Kan vi inte åtminstone på försök pröva det här i ett eller två län och se vad det får för konsekvenser för miljön, för arbets- och utbildningspendling och så vidare? Varför är ni så rädda för att göra ett försök som skulle vara av stort intresse, både för hela landet och faktiskt för hur vi skulle kunna komma till rätta med miljöproblemen i Europa?
Fru talman! Jag ser att tiden rinner ut. Jag vill bara kort säga att Vänsterpartiet också i sina reservationer, som jag inte yrkar bifall till här, lyfter fram frågan om funktionshindrades rätt och tillgång till kollektivtrafik. Det är samma sak där: Det duger inte att bara i allmänna ordalag prata om vad bra det här vore eller att vi önskar att det vore klart. Vi har faktiskt ett beslut om att funktionshindrade 2010 ska kunna ha tillgång till kollektivtrafik. Det funkar ju inte! Det kommer inte att ske! Det krävs kraftfulla åtgärder för att komma till rätta med detta missförhållande, som jag skulle vilja kalla det.
Vi tycker också, när det gäller de människor som är hänvisade till färdtjänst, att man skulle kunna vara lite mera öppen och vidsynt och faktiskt erkänna att det vore en klar fördel om de människor som behöver färdtjänst också i ett beslut kan få tillgång till medresenär eller ledsagare. Vi borde sluta med den ekonomiska exercisen om vem som ska betala och vad det får för konsekvenser, för det är ganska självklart att många av de som faktiskt använder färdtjänst också behöver medresenär och ledsagare både under och efter sin resa.
Slutligen, fru talman, vill jag bara påpeka om Gotlandstrafiken att vi fortfarande står fast vid vår uppfattning att vi i princip borde betrakta färjeförbindelsen mellan fastlandet och Gotland som vilken väg som helst. Det finns ingen anledning att gotlänningarna med jämna mellanrum ska leva i ovisshet om vad som kommer att ske. Ska någon köra båten eller inte? Vi tycker att detta borde ligga på Vägverket. Kostnaden för den överfarten borde ungefär motsvara kostnaden för att ta sig fram om det vore fråga om en vanlig väg.