Herr talman! Det är rätt som Birgitta Hambraeus
säger. Ignalina är en av de saker som skall diskuteras,
kommer att diskuteras och redan diskuteras i det ge-
mensamma energipolitiska samarbetet kring Öster-
sjön. Problemet för Litauen är ju att Ignalina står för
minst 90 %, kanske 95 %, av deras elproduktion. Det
är ett land som alltså är beroende av en enda källa.
Vi har ju hittills inriktat oss på att ge dem allt stöd
vi kan för säkerhetshöjande insatser. Det är den linje
vi kommer att följa. Jag har träffat min kollega Vag-
norius i Litauen och diskuterat saken med honom och
även föreslagit ett gemensamt svenskt-litauiskt arbete
på området utöver det som redan görs. Därför tror jag
att det mest realistiska att räkna med när det gäller
Ignalina är att säkerheten successivt höjs och att den
dag då det fasas ut ligger en bit fram i tiden med tanke
på den oerhört ensidiga struktur som Litauen har på
sin elförsörjning och dessutom den brist på bra nät-
verk för distribution av el som finns runt Östersjön.