Herr talman! Vi fortsätter att debattera skatter. Det är något som låter trist. Om jag berättar detta för mina kompisar säger de: Oj, vad är detta?
Egentligen handlar denna debatt om mod. Den handlar om modet att förändra samhället. Innan jag blir alltför engagerad i detta ska jag passa på att yrka bifall till reservation nr 9 om trafikskatter - vägslitageavgift, kilometerskatt. Det finns många namn för detta.
Det handlar alltså om modet att våga förändra och ta ansvar för framtiden. Punktskatterna handlar om modet att ta ansvar för framtiden, om vi i Sveriges riksdag vågar ta ansvar för att inte subventionera saker som är klimatskadliga. Vågar vi ta höjd och genomföra koldioxidbeskattningen, såsom Anders Borg för några år sedan när det var på modet menade att det var det mest effektiva sättet att styra miljön och konsumtionen? Han sade faktiskt så. Men vågar han det? Han visar ju inte det.
Vågar vi ta ansvar för klimatet? Vågar vi se att till exempel diesel ur ett historiskt perspektiv är på tok för underbeskattat jämfört med bensin? Vi hade helt andra skatteregler förr i tiden för diesel. Eller titta på flyget. Vi subventionerar flyget. Det är vi och våra barn och barnbarn som kommer att få betala den riktiga kostnaden, den nota som kommer med klimatförändringarna, med ökade försäkringskostnader, översvämningar och så vidare.
Vågar vi ta ansvaret? Det är det som Miljöpartiets motioner på detta område handlar om. Vi står naturligtvis bakom alla våra motioner, även om vi för tids vinnande yrkar bifall bara till en reservation.
Diskussionen handlar om den här regeringens dolda subventioner. Det är dolda subventioner som kommer att betalas på ett eller annat sätt eftersom ingenting är gratis. Det finns inga gratis luncher. Jag tror att det är Anders Borg som brukar säga så, men han agerar inte därefter. Då är det viktigt att till exempel ta upp frågan om en kilometerskatt, lastbilsskatt eller vägslitageavgift. Vågar vi skapa ett system i det här landet som skulle främja att alla åkerier betalar samma kostnad för det de förbrukar, den väg de sliter på, de koldioxidutsläpp de förorsakar?
Samtidigt är det här motioner där vi från Miljöpartiets sida har fördjupat oss mycket i att i detalj klargöra att vi inte avser att belasta näringen med omotiverade kostnader. Enskilda vägar är undantagna. Det är tydligt att de vägar där det inte finns alternativ ska ha lägre kostnader. Där det finns alternativ i form av järnväg ska de ha högre kostnader, för där finns det klimatbättre transportsätt.
När man tittar på helheten ser man att det går ganska bra. När jag pratar med åkerinäringen är de på allvar intresserade av detta. De ser också att deras kolleger i till exempel Tyskland, där man har infört ett liknande system och som man bygger ut allteftersom, tycker att det fungerar bra. Detta land regeras av en kristdemokratisk regering. Det är inte De gröna som har infört det här, utan det är faktiskt en kristdemokratisk-liberal regering.
Det är inte fråga om att det är blockgränser i politiken. Jag skulle snarare säga att det är förnuftsgränser och modgränser som gör att man vågar eller inte vågar. Man vågar hoppa över sin egen skugga för man inser att verkligheten kräver detta.
Det är det som Sveriges framtid kräver - en ny regering som har modet att se till att vi inte har några gratis klimatluncher i Sverige och se till att vi kan ge till exempel våra åkeriägare reella, konkurrensneutrala förutsättningar som gör att de kan konkurrera med utländska åkerier på samma villkor. Det är det som det handlar om - det ska vara samma villkor. Det ska inte gå att smussla undan från den ena eller andra sidan. Det är det som statsmakterna borde ta ansvar för i stället för att skylla ifrån sig.
Miljöpartiets förslag på denna punkt handlar i stor utsträckning om att se till att den som orsakar klimatutsläpp ska betala för sig, när det gäller både bränsle och resor och där man inte betalar hela sin kostnad. Vi ska naturligtvis också se till att till exempel lastbilar betalar för vägslitage.
Jag kan lägga till att det finns en motion därutöver som handlar om trängselskatten. Jag trodde att vi skulle få lokal beslutanderätt över trängselskatten, men det verkar fortfarande inte vara så att Alliansen kan komma dithän att man lokalt får bestämma över denna. Varför inte detta? Är det så att ni i Alliansen absolut vill se till att Förbifart Stockholm bestäms från riksdagen i stället för lokalt? Det undrar jag över, och jag skulle gärna ha ett svar.
Med dessa ord, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation 9. Jag hoppas att vi äntligen får en regering som tar ansvar för att alla betalar sina kostnader när det gäller klimatförändringarna.