Herr talman! Punktskatter men också befrielse från punktskatter kan vara effektiva styrmedel för att påverka handelsmönster och investeringar. Men de tenderar också att bli mer och mer komplexa när de kompletteras med nya tillägg för att motverka eller gynna en viss utveckling. Efter en längre tid kan de framstå som lapptäcken av svårförståeliga lagar, som ibland till och med kan motverka varandra.
Jag skulle kunna upprepa de citat från Kungliga Vetenskapsakademiens energiutskott som jag tog upp i föregående betänkande även när det handlar om energiskatt på elkraft.
Det undantag som finns för energiskatt på el producerad vid vindkraftverk av en producent som inte yrkesmässigt levererar el är ännu ett exempel på en skattesubvention för vindkraften. Denna lagparagraf "upptäcktes" för snart tio år sedan och har sedan prövats i flera fall av Skatteverket, som avgivit flera ställningstaganden, vilket nu inneburit en praxis på området.
Nu kan man säga att antalet användare av detta "kryphål" exploderar då alla vill undgå energiskatten på 29,3 öre per kilowattimme. Som exempel kan nämnas min egen hemkommun Kalmar, som beslutat investera i två vindkraftverk på vardera två megawatt. Enligt uppgift har region Skåne tagit beslut om att investera i tio vindkraftverk. Listan kan i dag göras väldigt lång på kommuner, regioner och företag som äger vindkraftverk eller beslutat om investeringar. Skattebortfallet av energiskatt torde vara väldigt stort.
I mitt anförande tidigare tog jag upp subventioner till vindkraften i form av fastighetsavgiften och anförde en mer harmoniserad fastighetsskatt mellan de olika energislagen. Skattebefrielsen från energiskatt för vindkraft är ännu ett exempel på en subvention till vindkraften som snedvrider konkurrensen ännu mer mellan de olika energislagen.
Tillsammans med elcertifikatsavgifter skapar dessa skattesubventioner för vindkraften starka incitament för investeringar i denna elproduktion, vilket ofrånkomligen kommer att leda till nya utmaningar och påfrestningar på vårt elkraftnät och krav på tillgång till mer reglerkraft, med stora kostnader för elkonsumenter och skattebetalare som följd.
I detta sammanhang får vi även avvakta den utredning om nettodebitering som ska presenteras före sommaren, inte minst den oberoende del av utredningen där utredaren ska se över vem som ska vara skattskyldig för energiskatt på el.
Vi inom Sverigedemokraterna får säkert anledning att återkomma under nästa riksdagsår med motioner angående dessa skattesubventioner.
Herr talman! Enligt LRF produceras i dag mindre än hälften av vår livsmedelsförsörjning i Sverige. I dag får vi nästan dagligen signaler om den svåra ekonomiska situation som råder inom jordbrukssektorn, inte minst hos våra mjölkbönder. Åtminstone vi som lever på landet och läser landsortstidningar får ta del av detta ganska ofta. En av förklaringarna till detta är kostnadsläget för våra lantbrukare. Drivmedelskostnaderna är en viktig komponent i denna ekvation där punktskatterna påverkar negativt.
En annan näring som lider av det höga kostnadsläget i Sverige är skogsföretagen. Det gröna guldet i våra skogar är väldigt viktigt för vår stora basnäring av skogsindustri och förädling av trädråvaran men givetvis också för massa- och pappersindustrin. Det är då viktigt att skogsråvaran når fram till industrierna till rimliga och konkurrenskraftiga kostnader.
Regeringen har beslutat att fram till 2015 minska återbetalningen av koldioxidskatten för jord- och skogsbruksmaskiner från 2:10 kronor per liter till 90 öre per liter. Regeringen har även beslutat att generellt höja energiskatten på diesel med totalt 40 öre per liter i två steg.
Dessa kostnadspåslag kommer på en femårsperiod att kosta mer än en halv miljard kronor per år för jord- och skogsbrukssektorn. Med tanke på jordbrukets lönsamhetsproblem är detta ett problematiskt beslut som riskerar att ytterligare driva jordbruket ut från Sverige.
Därför vill vi återställa återbetalningen av koldioxidskatten för jord- och skogsbruksmaskiner till 2:10 kronor per liter för att förbättra den svenska konkurrensnivån inom dessa näringar.
Herr talman! En annan punktskatt som kan ifrågasättas är den på snus, eller rättare sagt nivån på punktskatten. Denna punktskatt har höjts rejält under de senaste åren. Sedan 2006 har skatten på snus ökat med 210 procent.
Tyvärr har ju nu även EU gett sig på snuset och försöker komma med sina pekpinnar om vilka smaktillsatser som ska tillåtas i snuset, men jag hoppas att en enig riksdag kan hålla dessa pekpinnar borta från snuset och att vi så småningom även kan exportera snus till länderna inom EU.
Det positiva med snus är att det är ett bra alternativ för många som försöker sluta röka. I dag finns det många olika substitut för rökningen, som nikotintuggummi eller nikotinplåster. Undersökningar har visat att det absolut vanligaste substitutet till cigaretter för män som försöker sluta röka är snus. Det har även blivit alltmer vanligt att kvinnor snusar, och det kanske är en effekt på samma grunder.
Det är också det sätt som har bäst verkningsgrad när det gäller att sluta röka. När det gäller män väljer mer än hälften av dem som söker ett alternativ till cigaretter just snus. Av dessa lyckas hela 70 procent sluta röka. Som jämförelse kan nämnas att bara 16 procent väljer nikotintuggummi, och av dessa klarar bara 40 procent att sluta med cigaretter. Siffrorna för nikotinplåster är ännu sämre.
Snus kan alltså med andra ord vara en bra ersättning för cigaretter. Därför vill vi se till att det också finns ett ekonomiskt incitament för att gå över till snus genom att punktskatten på snus alltid hålls på en lägre nivå än skatten på cigaretter. Det ska helt enkelt vara billigare att snusa än att röka.
Herr talman! Till sist vill jag även ge mitt stöd till ett förslag som knappast kan komma att kosta så mycket för statskassan när det gäller veteranbilshobbyn. Fordon som är 30 år eller äldre och inte används yrkesmässigt är i dag befriade från fordonsskatt. För att göra det mer enhetligt vill vi att även husvagnar ska omfattas av befrielse från fordonsskatt.
Därmed vill jag yrka bifall till reservation 7.
I detta anförande instämde Mikael Jansson (SD).