Herr talman! Som jag tidigare sade kommer jag från ett län med långa avstånd, nämligen från Norrbotten. Min egen bakgrund är att jag kommer från en familj som är verksam inom jord- och skogsbrukssektorn. Detta gör naturligtvis att jag har ganska god insikt i den problematik som det innebär. Det gör mig också extra angelägen om att hitta lösningar.
När jag har varit ute och träffat representanter från näringarna i länet har vi haft ett mycket bra samtal. De som jobbar och driver företag är väl medvetna om behovet av omställning och därför mycket intresserade av att föra ett samtal om deras förutsättningar. De inser att det kommer att behövas åtgärder. Jag kan säga att de inte har haft hälften så högt tonläge som Lena Asplund har.
Jag har träffat Transport men också åkerinäringen. De lyfter fram frågor om hoten att konkurreras ut av åkerinäringar som inte kör med sjysta villkor. Det är dåligt för de svenska företagen, för villkoren för dem som jobbar och för trafiksäkerheten.
Vidare tar de upp behovet av bättre vägar och säkrare uppställningsplatser. Det är en del av det som vi vill använda vägslitageavgiften till.
Vägslitageavgiften med rätt utformning kan skapa en bättre neutralitet mellan olika transportsektorer, göra det möjligt att investera i det som åkerinäringen är tydlig med att man behöver och minska konkurrenskraften från utländska åkare och dem som inte kör med sjysta villkor.
Lena Asplund talar om oron för jobben. Vi ser redan detta problem. Nu undrar jag: Vad tänker Alliansen göra för att minska klimatpåverkan och säkra de svenska jobben?