Herr talman! Bara för att danskarna vill ligga i bakvattnet är det ingenting som säger att vi i Sverige vill göra det.
Jag fick inget svar på min fråga. När man lyssnar på Lena Asplund kan man verkligen ställa frågan: Vad vill ni göra för att påverka och minska klimatpåverkan i transportsektorn, och vad vill ni göra för att säkra jobben inom den svenska åkerinäringen?
När man lyssnar på Lena Asplund kan man nästan tro att det är bäst att inte göra någonting alls.
Det största hotet mot klimatet är inte mer politik, utan det är bristen på den. Omställningen är, som sagt, svår. Då krävs det lyhördhet. Samhällen som har legat i framkant i fråga om förändring har alltid gynnats. Stenåldern tog, som sagt, inte slut för att stenarna tog slut utan för att man hittade nya och smartare lösningar.
Lena Asplund lyfter också fram frågan: Kommer detta att kosta? Självklart kommer detta att kosta. Men varför ska vi hymla om det? Allting har ett pris. Frågan är om regeringssidan är villig att betala det pris som det innebär att inte ta ansvar för klimatet och jobben.
En del av regeringens åtgärder är en bit på vägen. Men det största väntar man med till efter 2015, samma år som regeringen säger sig vilja utvärdera de insatser som man har gjort. Känns inte det lite motsägelsefullt?
Men med rådande opinionsläge kan jag förstå att man inte vill ta i dessa stora och svåra utmaningar, utan det är lite grann av att sitta still i båten som gäller. Men det innebär att vi förlorar dyrbar tid som vi inte har.
Varför vill inte regeringen och allianspartierna vara tydliga med vad vi vill åstadkomma så att vi får förutsättningar för att ha sjysta villkor och se till att vi kan ge förutsättningar så att företag som vill investera i klimatomställning vet vart vi är på väg?