Fru talman! Det är egentligen två dimensioner av
samma sak. Delaktigheten i samhället är någonting
som vi hela tiden måste arbeta för. Det handlar om
hur man bemöter människor och vilken respekt man
visar, inte bara mot barn och ungdomar utan också
mot vuxna. Om unga känner att de inte får vara med
och påverka, om de hamnar utanför arbetsmarknaden,
om de tycker att skolan inte lyssnar till dem så får
man en reaktion, så får man en protest, så får man ett
utanförskap.
Om man i en sådan situation, som vuxen, samti-
digt skall försöka sprida normer, värderingar, ideal
och åsikter - exempelvis utifrån den grund som vi alla
står på här i riksdagen - kan man ibland misslyckas
just därför att man från den unges sida inte upplever
att man tas på allvar.
Det är ingen tvekan om att det finns ett klart sam-
band mellan samhällets förmåga att ge plats åt alla
och våra förutsättningar att sprida goda värderingar
om demokrati och människovärde till framför allt den
uppväxande generationen.
Det är ett långt, tålmodigt och träget vardagsarbete
som vi är inne i och som nu skall kombineras med den
här tydligare ansatsen.