Fru talman! Det här är också en dimension, vär-
deringar och förhållningssätt i dagens samhälle, som
vi får möjlighet att uppmärksamma i anslutning till
det här samtalet. Den kritik som ligger i Juan Fon-
secas fråga vad gäller exempelvis polisens beteende i
ett visst område, har jag svårt att värdera. Det kan
finnas skäl till kritik. Det kan också finnas goda ex-
empel att lyfta fram, där poliser arbetar konstruktivt i
nära dialog i just det egna bostadsområdet som när-
poliser.
Vi vet att arbetslösheten slår mycket hårdare i vis-
sa invandrargrupper än vad den gör i andra delar av
samhället. När nu konjunkturen vänder uppåt, när
jobben kommer tillbaka, när arbetslösheten trycks
tillbaka, får vi en möjlighet att mer kraftfullt ta tag i
detta.
Det är klart: Klarar vi inte den här typen av utma-
ningar, blir också det budskap som vi riktar till våra
barn och ungdomar om värderingar och ideal något
som de snabbt kan peka på att det inte omsätts i hela
det svenska samhället. Därmed får vi problem i vårt
samtal.
Egentligen är den typ av diskussion som Juan
Fonseca för av samma typ som den som Marianne
Samuelsson förde alldeles nyss. Det samhälle vi ver-
kar i är i sig ett uttryck för de värderingar vi omfattar.
Detta måste vi hela tiden ha klart för oss. Här får vi
ett historiskt exempel att starta samtalet utifrån, något
som vi aldrig vill glömma, men som bär framåt när
det gäller människovärde och demokrati.