Fru talman! Detta är vi överens om. Det har vi just
klarat ut på frågestunden.
Men det här är större än så. Det är inte bara fråga
om dem som finns som anställda. Det är också en
fråga om vilket ansvar jag har som individ och med-
borgare. Vilket ansvar Marianne Samuelsson har.
Vilket ansvar vi har som föräldrar. Vilket ansvar vi
har som kamrater. Vilket ansvar vi har som förebilder.
Det är det förhållningssättet som skall genomsyra det
här arbetet. Om det skjuts i bakgrunden för att vi har
problem med exempelvis bemanningen i våra skolor
eller för att vi har problem med hur många anställda
vi kan ha i vården, tror jag att vi missar en uppgift och
en skyldighet som vi har oavsett hur det ser ut i dessa
verksamheter. Vi har den som medborgare i en demo-
krati.
Det blir lättare och mer framgångsrikt om samhäl-
let kan utformas på ett sådant sätt att detta också
upplevs som en plats där alla får vara med och tas på
allvar och känner gemenskap. Det är det vi i dag
upplever att vi inte är riktigt framgångsrika i. För-
hoppningsvis har det också i den meningen vänt för
Sverige.