Fru talman! Jag vill be ledamöterna om ursäkt för
att jag förlänger debatten, men detta är ju min hem-
bygd, och det är här som jag har mitt riksdagsmandat.
Det som föranleder mig att säga något är att jag,
när jag har lyssnat på debatten och hört de synpunkter
som har framförts, har fått fullständigt klart för mig
att många av ledamöterna inte vet vilken väg och
vilket projekt som vi talar om. Därför vill jag ge några
synpunkter.
Ewa Larsson berörde detta litet grand. Men flera
talare har antytt att detta skulle vara något som har
kommit upp i samband med Dennispaketet. Detta är
inte en följd av Dennispaketet när det gäller Södra
länken. Det är ingen överdrift att påstå att Södra län-
ken har varit planerad i 30 år i den kommun som jag
bor i. Trafikfunktionen har hela tiden varit densamma,
nämligen att leda genomfartstrafiken förbi innerstaden
samt förbi känsliga och i dag störda bostadsområden,
så att miljön, trafiksäkerheten och framkomligheten
förbättras. Nu försöker man få detta till att vara en del
av Dennispaketet som man vill ha slut på. Detta är en
led som vi har behövt länge i väldigt stora och berör-
da områden.
Södra länken är i huvudsak en väg som svarar för
trafiken från Värmdö och Nacka kommuner samt från
Stockholms och Nackas hamn på den södra sidan om
Gamla stan. Om vi tittar på vad som har skett under
dessa 30 år i dessa områden befolkningsmässigt fram-
kommer följande.
I Värmdö har antalet invånare från 1970 fram till
nu ökat från 15 000 till 28 000. Det är en ökning som
är den största i landet. I Nacka har antalet invånare
under denna tid ökat från 48 000 till 72 000. Det är
alltså 100 000 invånare som har dessa två vägar som
finns in till staden som enda möjlighet att komma
förbi Stockholm. Berörda områden är Hammarbyhöj-
den med 7 000 invånare, Johanneshov med 5 000
invånare, Årsta med 15 000 invånare och Södermalm
med 90 000 invånare. Syftet är också att avlasta ge-
nomfartstrafiken på Södermalm.
Vi diskuterar också ett nybygge - Hammarby
sjöstad - med omkring 20 000 invånare, varav 4 000 i
första omgången är direkt berörda av att man gör
någonting åt vägen. Om man inte gör något åt vägen
minskar den exploatering som efterfrågas framför allt
av Stockholms ungdomar som nu bor hemma hos sina
föräldrar.
Totalt är alltså antalet människor som på det ena
eller andra sättet är berörda av genomfarten ca
250 000 människor. Det är inte fråga om en liten väg
vilken som helst. Det handlar om en av de största
trafikmängderna som vi har i det här landet. Vid
Danvikstull är trafikmängden 40 000-50 000, och vid
Hammarby fabriksväg är trafikmängden 30 000-
40 000. Men trafikmängden har från 1976 och fram
till nu ökat från 58 000 till 80 000 fordon utan att man
har gjort någonting åt dessa vägar och utan att de som
bor där har fått några förbättringar under alla dessa år.
80 000 fordon är ungefär 70 % av trafikmängden på
Centralbron här utanför som alla kan stå och titta på,
eller fem gånger trafikmängden på Vasabron, eller
fyra gånger trafikmängden på Öresundsbron. Det är
ingen liten väg vilken som helst. Och här bor, som jag
sade, väldigt många människor.
Varför har det kunnat bli på detta sätt? Jo, här är
det flerfamiljshus, inte villor, som trafiken passerar.
Vi har i miljödiskussionerna alltid fått höra att så fort
det gäller flerfamiljshus är det lätt att negligera det
buller och de avgasproblem som finns. Men så fort
man skall genom ett villaområde blir det både buller-
plank och motorvägar. Om man tar Nacka och Salt-
sjöbaden som exempel så har man där länge haft en
motorväg till ett exklusivt villaområde en bit ut i
Stockholms skärgård. Så ser skillnaderna ut i den
kommun och i den region där jag verkar. Där får
villaområdena alltid snabbt förbättringar när det
handlar om miljö och buller, men områdena med
flerfamiljshus får nästan aldrig några förbättringar.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.