Fru talman! Jag står bakom vår reservation, men för tids vinnande nöjer jag mig med att yrka bifall till utskottets förslag.
När jag funderade på vad jag skulle säga i denna fjärde debatt om kriminalvårdens verksamhet som vi har under mandatperioden ögnade jag igenom de senaste fyra årens årsberättelser från Kriminalvården och slogs av att det är en ganska välmående verksamhet.
Att fögderiet sköts på ett föredömligt sätt är den bild jag får, inte bara från torra siffror och årsredovisningar från myndigheten utan också genom att läsa JO-anmälningar och Justitieombudsmannens årsberättelse. Jag ser också hur man jobbar med det man inte är så bra på och får kritik för, för det finns förstås mycket inom kriminalvården där man inte når ända fram i uppdraget. De kunskaper som vi politiker har fått när vi har besökt fängelser, anstalter och frivårdsverksamheter verifierar också bilden av att verksamheten är väl fungerande.
Droganvändningen, som ofta nämns, är låg, 1-2 procent vid screeningtester, och det är mycket ovanligt med rymningar, även om vi under hösten hade några incidenter.
Låt mig lyfta fram två saker. Det ena är att jag är mycket tacksam för att kriminalvården bygger på vetenskaplig grund. Det är ett synnerligen uppfriskande förhållningssätt i denna tid av vetenskapsförakt och misstro mot fakta. Inte minst i programverksamheten och behandlingsmetoderna rensar man efter utvärderingar och valideringar kontinuerligt ut de metoder som inte fungerar. Detta är något som andra politikområden borde ta efter lite mer, särskilt med tanke på en del liberala skolpolitiker och partiledare.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kriminalvårdsfrågor
Återfallsfrekvensen sjunker. Det kan bero på det metodiska och vetenskapligt grundade arbetet. Det kan givetvis också vara ett resultat av att övriga rättsvårdande myndigheter inte har varit tillräckligt effektiva de senaste decennierna. Men jag vill tro att åtminstone en del av det faktum att återfallsfrekvensen har minskat med mer än 10 procentenheter är ett resultat av framgångsrikt systematiskt strukturerat arbete inom kriminalvården.
Det andra jag vill lyfta fram är att kriminalvården bygger på den värdegrund som i grund och botten omfamnas av oss alla. Det handlar om humanistiska, demokratiska värderingar hos personalen. Ska vi vara helt ärliga fanns det förr i tiden - eller på den gamla goda tiden, som en del partier kanske skulle säga - en del att göra vad gällde värdegrunden bland personalen. Att de intagna har problem med värdegrunden är ganska uppenbart, för det är ju en av orsakerna till att de sitter där. Men personalen, som arbetar klientnära med dessa individer, måste stå på en stabil grund.
Jag brukar ibland, lite skämtsamt men också med visst allvar, säga att på mina studiebesök i kriminalvården möter jag fler humanister än i politiken. Personalen är oerhört besjälad av sitt arbete i den tuffa miljö de verkar i som professionella. Därför känner jag mig trygg.
I många politiska korridorer är värdegrundsarbete nästan ett skällsord i dag, men det är ett nödvändigt redskap för att personalen inom kriminalvården ska kunna göra ett bra jobb.
Kriminalvården sticker ut på många olika sätt, inte minst i internationella jämförelser. Något av det viktigaste är att man jobbar så klientnära, nära individerna. Man låter inte enbart de intagna själva stå för normbildning och strukturer, utan man är nära. En annan sak är det dynamiska säkerhetsarbetet. Båda dessa är framgångsfaktorer som många besökare från världens alla hörn tittar på och försöker ta det bästa av.
Detta kostar givetvis. Jämfört med många andra länder har vi en dyr kriminalvård per intagen. Men för samhället är det en synnerligen bra affär.
Kriminalvården är mycket omvärldsorienterad, vilket är en märklig paradox med tanke på att man bygger murar mot omvärlden eftersom individerna där inne ofrivilligt inte har klarat av den omvärld och de normer och värderingar som finns där ute. Själva tanken med en anstalt är att stänga ute omvärlden. Men ändå kommer världen där ute innanför murarna och Gunnebostängslen. När problemen med extremism på den politiska högerkanten eller religiös islamism ökar märks det innanför murarna, och då måste kriminalvården möta detta med en ökad medvetenhet och konkreta handlingsplaner.
Kriminaliteten i samhället minskar totalt sett. Våldsbrottsligheten har minskat under lång tid, inte minst på grund av att vi dricker mindre sprit. När vi dricker mindre gör vi färre dumma saker, och att alkoholkonsumtionen nästan har halverats bland unga människor, som är de mest brottsaktiva i samhället, påverkar givetvis också kriminalvården, både vad gäller flöden och hur man ska arbeta med att hantera detta.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kriminalvårdsfrågor
I synnerhet i våra särskilt utsatta områden ställer de organiserade kriminella ligorna på sin spets hur vi hanterar rättssamhällets alla redskap. Detta kräver också helt andra förutsättningar vad gäller planering av intagna. Man har under lång tid jobbat hårt med att skilja gängmedlemmar från varandra. Det var kanske lättare på den tiden när man hade västar på sig eller när gängstrukturerna var fasta. I dag är det inte så; i dag är det flyktigt, och vänskaper bryts och förändras.
Metoo-diskussionen kommer också in i kriminalvården och bland kriminalvårdens personal. Det är självklart.
Det finns mängder med utmaningar som man står inför. Personalomsättningen är kanske den största. Förmodligen kommer verksamheten att få "uppskiftas" med anledning av att rättssystemet kanske blir mer effektivt när polisen är färdigorganiserad. Man kommer kanske att få öppna nya anstalter, eller rättare sagt bygga ut de befintliga.
Vi har gett uppdrag från riksdagen till Kriminalvården när det gäller transporter som ska avlasta polisen. Vi behöver också se över gränssnitt och se till att kapaciteten byggs ut.
Vi måste orka fortsätta jobba med verksamheten för att bryta isoleringen. Där finns fortfarande mycket att göra, inte minst på våra häkten.
Slutligen vill jag lyfta blicken lite grann. Det går mycket bra för Sverige - anmärkningsvärt bra, får man säga. Vi är ett av världens mest välskötta länder och har egentligen varit det under hela efterkrigstiden - till och med under de borgerliga åren, kan jag tillägga. Detta är naturligtvis någonting som sticker i ögonen på de värsta dystopikerna, som dessutom ofta brukar vara populister. Det är de som frossar i att stigmatisera redan utsatta grupper och som tar fram det gamla vanliga knepet att leta syndabockar - det enklaste knepet i den politiska verktygslådan. De drar sig inte för att politiskt exploatera tragiska händelser och skeenden i samhället.
Ibland kan jag som gammal gråsosse känna att jag önskar ett lite mer stillsamt hantverk och en strukturerad långsiktighet i den politiska debatten. Just när det gäller kriminalvården vill jag nog säga att det är så. Vi har inte haft stora diskussioner och inte speciellt mycket bråk i utskottet om den, och det är väldigt skönt. Här har det varit de långa vågornas politik som har gällt. Vi är nog också i grunden överens om det som vi har sagt så många gånger, nämligen att det bästa beteendet för att inte få nya klienter i kriminalvården är att hålla ihop samhället, att se till att jobba brottsförebyggande, att se till att vårda de verksamheter som bygger människor och som skapar starka samhällen och att prioritera välfärd före skattesänkningar. Så enkelt är det faktiskt, och det kan vi nog vara överens om.