Herr talman! Det är som att slå in en öppen dörr när man säger att Sverige är ett exportberoende land. Det har vi redan hört ganska många kommentera.
Fakta talar sitt tydliga språk. Låt oss lägga lite grund för det här påståendet. År 2011, för två år sedan, uppgick Sveriges export till 1 750 miljarder kronor, alltså nästan 2 biljoner kronor. Det är bland de största belopp vi över huvud taget rör oss med i den ekonomiska diskussionen. Det motsvarar 50 procent av Sveriges bnp.
Ända sedan 1980-talet har Sverige haft överskott i utrikeshandeln. 1975 motsvarade exporten 27 procent av bnp, att jämföra med 35 år senare, då siffran var uppe kring 50 procent. År 2010 arbetade 1,3 miljoner människor i exporterande företag. Många av dessa finns i företag där merparten av försäljningen fortfarande sker inom landet, men faktum är att närmare en kvarts miljon människor arbetar i företag som har merparten av sin försäljning i utlandet.
Men även om exporten har blivit allt viktigare för oss har svensk export tappat marknadsandelar internationellt. Sveriges andel av världsexporten har fallit från omkring 2 till 1 procent. Hur kan då det komma sig? Jo, det beror dels på ökad internationell konkurrens, dels på en varierande befolkningstillväxt i världen, framför allt i de delar av världen där Sverige inte har haft särskilt hög närvaro.
Det här visar hur den internationella konkurrensen hela tiden skärps samtidigt som exporten i sig blir allt viktigare för vårt land. Därför är det viktigt att Sverige ligger i framkant där den kommande efterfrågan kan visa sig som mest attraktiv.
Herr talman! I det handelsbetänkande vi i dag debatterar sjunger de flesta partier frihandelns lov, om än i olika tonarter och kanske inte alltid i samma takt.
I ambitionen att utveckla exporten dyker det också upp en del förslag som snarare förordar att införa begränsningar och inskränkningar när det gäller med vilka och med vad det ska få handlas. Att göra det bästa till det godas fiende kan motverka målen när man inte fullt ut litar på handeln som verktyg.
Handel kan vara ett av de kraftfullaste redskapen för att också åstadkomma andra förändringar i omvärlden, som att sprida demokratiska värderingar och öppna för yttrandefrihet i länder där dessa än så länge är okända begrepp. Att handla är så gott som alltid bättre än dess motsats - att begränsa eller bojkotta.
Det finns dock andra hot mot den för Sveriges del så viktiga exporten. Ett hot uttalas protektionism. Att stänga sitt lands gränser för att förhindra andra människor tillträde har slående likheter med att stänga sina gränser också för handel. Båda är utslag av ett mänskligt behov av att skydda sig mot ett upplevt hot, och båda är utslag av ett kortsiktigt sätt att resonera. Det är ett resonemang som inte bidrar till att öka länders välstånd utan snarare håller dem kvar i stagnation och isolering.
Tyvärr är både främlingsfientlighet och protektionism vanliga reaktioner inför en orolig omvärld, vilket vi dess värre ser tecken på i den ekonomiska krisens Europa.
Om handel kan vara världens universella språk är protektionismen närmast att likna vid dess munkavle. Inte mycket blir sagt, och inga affärer blir gjorda. I ett exportberoende land som Sverige hotas den inhemska tillväxten om marknaderna sluts och etablerade handelspartner alltmer drar sig undan från yttre konkurrens.
Det Sverige kan erbjuda omvärlden är inte enbart frukterna från de klassiska basnäringarna utan också i allt högre grad utvecklade tjänster och högteknologiska produkter. Varuexporten är i dag dubbelt så stor som tjänsteexporten. Men exporten av tjänster växer allt snabbare.
Om svenska företag ytterligare kan stärka sina positioner inom exempelvis miljöteknik och inte minst inom välfärdstjänster bidrar de inte bara till att utveckla vår egen tillväxt. De bidrar också till att sprida nyttiga lösningar på framtidens utmaningar och behov till fler länder.
Ett tydligt exempel på detta är efterfrågan på förskoletjänster i Tyskland, ett land som tar stora kliv framåt när det gäller utbyggnad av barnomsorg och förskola. Även välfärdstjänster måste ses som lika självklara handelsvaror som järnmalm och bilar.
Herr talman! Den globala konkurrensens mekanismer är desamma, oavsett vad vi handlar med. De största utmaningarna ligger i att få med så många andra länder som möjligt på samma linje, mot protektionism och för ökad frihandel.
Den för dagen aktuella tidigare brittiska premiärministern Margaret Thatcher beskrev för 20 år sedan en nyss genomliden handelssamtalsrunda med orden:
Det är klart att handelssamtalen var tuffa, då var och en av oss har ett visst mått av protektionism. Och var och en som är beredd att tumma på det måste försäkra sig om att de andra gör likadant.
Någon måste kasta första stenen, och, framför allt, någon måste avstå från att kasta stenen tillbaka.
Det måste mycket riktigt ske ett brett arbete internationellt för att så många som möjligt ska våga gå i en mer öppen riktning.
Herr talman! Sveriges handelspolitik är som sagt till stor del integrerad med Europeiska unionens. Där har Sverige en viktig röst när det gäller att driva på EU i en mer liberal och en än mer frihandelsvänlig riktning, bort från tullar och begränsningar till förmån för ökad öppenhet och transparens, i en riktning där handel bygger på ansvar och respekt för mjuka värden, som mänskliga rättigheter, demokrati och uthålligt resursutnyttjande, även i de lägen där det kanske inte är som allra mest bekvämt.
EU, Sverige och inte minst enskilda företag spelar alla en viktig roll för att främja goda normer inom världshandeln.
Herr talman! Även om svensk handelspolitik är starkt sammankopplad med EU är det vårt självklara ansvar att sörja för vår egen internationella konkurrenskraft.
Regeringen har en exportvision. Den innehåller 40 åtgärder som bland annat har fokus på global frihandel, betonar insatser på strategiska marknader, verkar för en öppnare EU-marknad, ska främja en tydligare Sverigebild och också ta vara på exportresurser hemmavid.
Ett av de viktiga redskapen för att infria målen är det nya Business Sweden. Business Sweden är en logisk utveckling av det gamla Exportrådet och Invest Sweden, som nu samlar kunskaper under en och samma hatt, kunskaper som tidigare var skilda åt. Nu kan man lära av och tillsammans med varandra.
Exportvisionen, eller 40 nyanser av export, som någon sade, tar ett ambitiöst grepp. Man kommer i en del fall att infria målen. I andra fall kommer det att vara svårare att nå dem. Och i ytterligare fall kommer man nog att överträffa målen. Det är ungefär som livet i mångt och mycket är, även utanför politiken och handeln.
Herr talman! Den internationella handeln är ur många perspektiv viktig. Den kan som sagt vara ett kraftfullt redskap för att sprida demokratiska värderingar. Den kan öppna för marknadsekonomi som bygger på yttrandefrihet och ömsesidig respekt. En ansvarsfull och medveten handel kan för miljontals människor vara nyckeln till marknadsdemokrati. Där kan Sverige spela en viktig roll.
Med det önskar jag yrka bifall till utskottets förslag.
I detta anförande instämde Johan Johansson, Olof Lavesson, Cecilie Tenfjord-Toftby och Boriana Åberg (alla M).