Herr talman! En rättvis, hållbar och icke protektionistisk handelspolitik världen över gynnar alla länder. Frihandel utgör en viktig bas i liberalismen och det är självklart att Folkpartiet värnar den.
Frihandel och globalisering är positiva för utvecklingen av fattiga länder, där sysselsättningen blir högre och tillväxten kan öka. Frihandeln är grunden för Sveriges och alla länders välstånd. Frihandel minskar motsättningar när gamla fiender blir handelspartner.
När vi talar oss varma för EU gör vi det mycket med utgångsläget att vi ska påverka, reformera och förbättra jordbrukspolitiken. De pågående förhandlingarna inom World Trade Organization, Världshandelsorganisationen, WTO, den så kallade Doharundan, strävar i nuläget efter att hålla fast vid de handelsförhandlingar vilka påbörjades 2001 för att öka delaktigheten från fattigare länder, vilka representerar majoriteten av världens befolkning. Förhandlingarna har dock haft problem med att få deltagarna att enas om just jordbruksfrågor. Det bör vara EU:s högsta prioritet i handelspolitiken där EU har åtagit sig att avveckla exportsubventionerna.
Det sägs finnas risk för att Doharundan bryter samman, och då bör EU inleda en ensidig handelsliberalisering. Fram till 2020 bör EU:s mål vara att helt avskaffa alla tullar och andra handelshinder på industrivaror och jordbruksvaror.
EU måste också avskaffa alla typer av export- och marknadsstöd inom jordbruksområdet.
Inför nästa förhandlingsomgång vill regeringen lyfta fram frågan om en revidering av WTO:s informationsteknikavtal som är från 1997. Man vill ta bort tullar för miljövänliga varor och tjänster.
Corporate Social Responsibilty, CSR, företagens sociala ansvar, inbegriper mänskliga rättigheter och arbets- och anställningsförhållanden, som i sig innehåller exempelvis utbildning, jämställdhet och arbetsmiljö, miljöfrågor, som i sig innehåller exempelvis klimatförändringar, resurseffektivitet och förebyggande av föroreningar, samt åtgärder mot mutor och korruption.
Mer som räknas in i detta är delaktighet och samhällsutveckling, integration av människor med funktionsnedsättning och konsumenternas intressen. Bolagens ansvar för hållbarhetsfrågor definieras som bland annat ansvarsfullt nyttjande av resurser, hantering av mänskliga rättigheter, arbetsvillkor, antikorruption och affärsetik.
Sverige är med och följer OECD:s riktlinjer. Är man med i OECD, eller Organisation for Economic Co-operation and Development, Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling - jag tycker att det är viktigt att vi nämner vad de här förkortningarna står för så att alla förstår vad vi säger i talarstolen - förbinder man sig att upprätthålla viss standard som bland annat handlar om mänskliga rättigheter, miljö, arbetsförhållanden, antikorruption, konsumentintressen, konkurrens, vetenskap, teknik, skatt och nu senast tillkommet, frihet på nätet.
Utrikesdepartementet har en enhet för internationell handelspolitik, och där finns Sveriges CSR-ambassadör. Enheten leder en samverkan mellan staten, näringslivet och arbetstagarnas organisationer.
Det finns fler aktörer som syftar till att skydda mänskliga rättigheter och socialt ansvarstagande. Ansvarsskyldighet, etiskt uppträdande, respekt för lagen och respekt för mänskliga rättigheter är några av intressenternas uppgifter att upprätthålla. Lägger man till efterlevnad av internationella uppförandenormer är det mesta av innehållet i ISO-standardiseringen och för certifiering uppräknat.
FN:s Global Compact har tio principer som baseras på konventionen om mänskliga rättigheter i arbetslivet.
ILO-deklarationen, International Labour Organization, innehåller konventioner, rekommendationer och bestämmelser som täcker det mesta om arbetsrättslagstiftning för att säkerställa löntagarnas trygghet.
ILO har en deklaration som täcker fyra områden: icke-diskriminering och förbud mot barnarbete, eliminering av slavarbete och fackföreningsfrihet.
Även vad gäller klimat- och miljöhänsyn finns olika konventioner och bestämmelser gällande ett hållbart företagande.
Multilateral Environmental Agreements, MEA, syftande på specifika handelsåtaganden, var tänkt att ingå i den så kallade Doharundan. Utrikesdepartementet menar att Sverige och EU drivit på så att miljöfrågorna skulle inkluderas i Doharundan, men förhandlingarna i dessa frågor har inte kommit så långt. Dock har flera MEA-sekretariat beviljats observatörsstatus till förhandlingskommittén inför varje förhandling.
När det gäller internationell handel och jämställdhet finns även här en kvinnokonvention, Convention on the Elimination of all Forms of Discrimination against Women, Cedaw, som ni har talat om förut här, som 90 procent av FN:s medlemsstater har förbundit sig att följa. När EU förhandlar handelsavtal i olika sammanhang för medlemsstaterna beställs hållbarhetsmässiga konsekvensanalyser, Sustainability Impact Assessments, SIA. Dessa omfattande analyser innehåller även handelsavtalens effekter på kvinnors villkor och jämställdhet. Det är naturligtvis oerhört viktigt att så görs.
Handelshinder mot nationer på den afrikanska kontinenten arbetas successivt bort. Det ska eftersträvas friare handel och integrering av de fattiga länderna i handelssystemet, inte minst för att bekämpa världsfattigdomen.
Ökande handel och minskade handelshinder kan lyfta en nation som är biståndsmottagare till intressanta handels- och exportmarknader. E-handeln kan bli en viktig del av den totala handeln för den afrikanska kontinenten. E-handeln i sig skulle kunna öka över lag men behöver hjälp på vägen med olika åtgärder som kan handla om försäljningsvillkor, immaterialrättsliga hinder eller hinder kopplade till betalningar.
Kommissionen har sedan
En digital agenda för Europa
KOM2010 genomfört många förändringar för att underlätta för digital handel men har identifierat ytterligare ett antal nya förslag som behöver genomföras. Det handlar om enorma summor i ökad handel över gränserna om man kan lyckas säkra upp och förenkla handeln på nätet. Där finns en marknad som når varje del av världen med ett knapptryck, och det skulle gynna inte minst fattiga länder.
För Sveriges del borde turist- och besöksnäringen kunna bli en mycket större handelsvara på den internationella marknaden. Möjligheten för olika regioner att marknadsföra sig för att dra till sig fler besökare borde vara gränslös.
Fler besökare betyder fler människor som konsumerar det självklara som hotellnätter och mat, men också besök till allehanda turistmål och inköp av lokala produkter.
Att turister kommer till landet Sverige ger möjligheter för företag och bolag här att marknadsföra sig till nya handelsländer. Varje individ som kommer hit har sina kontakter och kanske själv är företagare. Fria och öppna kontakter är det som är frihandel, där ska inte gränser och regler försvåra. De lokala näringarna kan blomstra med fler investeringsmöjligheter och behov av att anställa fler. Så kan hela Sverige leva.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga motioner.