Herr talman! Var och en som har följt debatten har kunnat konstatera att den går i enighetens tecken när det gäller själva grundfrågan, nämligen frihandelns princip. Så har det inte alltid varit. Det sena 1800-talets uppslitande debatter om frihandelsfrågorna ligger långt bakom oss. Frihandel, demokrati och marknadsekonomi kan sägas ha gått segrande ur 1800- och 1900-talets stora ideologiska strider.
Här i riksdagen finns en allmän övertygelse om att frihandel är en viktig princip att försvara, som vi har hört i dag. Det kan finnas lite nyansskillnader, men på det stora hela finns en glädjande enighet om detta.
Vi har i näringsutskottet besökt ett antal andra länder - snabbväxande länder, andra som växer mindre snabbt - och konstaterat att det finns någon sorts nyprotektionism. Jag ska inte nämna vilka länder det handlar om, men uppenbarligen finns bland ledande företrädare protektionistiska strömningar och debattnivån befinner sig där på den nivå vi hade för länge sedan.
Vi har också sett hur nyprotektionismen breder ut sig på närmare håll. Rättare sagt är det nog fel att säga nyprotektionism. Det är gammal protektionism. Det är sådant som finns kvar, även i länder som tillhör EU:s grundare. Vi hade en utfrågning i riksdagen för några månader sedan om funktionen för EU:s inre marknad. Vi diskuterade ett av våra stora möbelföretag. I ett av våra grannländer där det finns potential att öppna tio nya varuhus sker en prövning av om det behövs nya varuhus eller inte: Nej, det behövs inte. Så har man räknat ut hur många arbetstillfällen som har gått förlorade och hur mycket dyrare möblerna blir för människorna, och så vidare.
Det här är mekanismer som finns kvar och som det finns all anledning för oss att vara uppmärksamma på.
Man tycker sig se kortsiktiga vinster med den typen av protektionism. Men långsiktigt generar fri handel bättre ekonomiska förutsättningar för länder och medborgare än varje protektionistisk handelspolitik. Vi har tidigare hört - jag tyckte att Hans Rothenberg beskrev det väl - att Sverige är ett synnerligen exportberoende land. Sverige är helt avhängigt exporten för att ha en hygglig levnadsstandard i vår höga och kalla nord. Det talas ibland om elöverskott. Ja, vi exporterar el, ungefär 30 terawattimmar. Vi har ett lastbilsöverskott. De exporteras också. Vi har lyckats i den utsträckning som Hans Rothenberg väl beskrev.
Vi har all anledning att peka på att det naturligtvis finns speciella behov i utvecklingsländerna som måste beaktas när man diskuterar handelspolitik. Även bland världens fattigaste länder är frihandel en stark välståndsskapande kraft. Vi ser nu glädjande exempel på det runt om i världen, även på den afrikanska kontinenten. Många blir förvånade över den enorma tillväxten i Afrika. Det är en kombination av demokrati, marknadshushållning och frihandel som åstadkommer att miljoner människor lyfts ur fattigdom med hjälp av dessa viktiga principer.
Sverige ska vara en tydlig röst i både EU och andra forum för en öppen och fri handel och för att motverka protektionistiska krafter, inte minst i tider av osäkerhet om den ekonomiska utvecklingen. Det verkar ha en effekt att skapa protektionistiska strömningar när det blir problem i ekonomin.
Det är lika viktigt att de pågående förhandlingarna inom världshandelsorganisationen WTO, den så kallade Doharundan, kan föras framåt, som de andra förhandlingarna vi har talat om här.
Utsikterna ser tyvärr inte särskilt ljusa ut för att Doharundan ska kunna slutföras i närtid utan är snarare ganska dystra. Detta innebär att Sverige måste fortsätta att vara en pådrivande kraft i förhandlingarna.
Högst på agendan står nu att väcka Doharundan som närmast har slumrat in efter hinder från främst Kina och också EU, Indien och USA. Börje Vestlund var inne på de mekanismer som bidrar till att det inte kommer till en lösning i närtid.
Många oroas över att rundan håller på att ersättas alltmer av bilaterala och plurilaterala frihandelsavtal. De avtalen utesluter alldeles för ofta också fattigare länder.
Ökningen av de bilaterala avtalen är resultatet av bristen på framsteg inom WTO. Doharundans blockering paralyserar nu hela systemet. Det finns till och med de som menar att WTO:s relevans över huvud taget är i gungning på grund av detta.
Därför krävs nu ledarskap och handling. Det handlar ytterst om alla de resurser och miljarder - om det nu är kronor, dollar eller euro spelar ingen roll - som skulle kunna frigöras om förhandlingarna kunde föras till ett lyckat slut.
I det betänkande vi diskuterar i dag behandlas ett antal olika handelspolitiska områden som handel och arbetsvillkor, miljöteknik till utvecklingsländer, miljö- och djurskyddskrav, exportförbud av snus, exportfrämjande, digitala handelshinder, handel med sjukvårdstjänster, miljöteknikexport, export av svenska bär och exportfrämjande och politik för en global utveckling.
Jag kan bara säga att i majoriteten avstyrker vi antingen motionerna för att vi tycker att motionärerna har fel eller för att kraven redan är tillgodosedda. Det är de två parametrarna som ligger bakom att vi yrkar avslag på samtliga förslag.
Med tanke på att mina allianskamrater redan har debatterat en del av detta är det inte rimligt att jag nu ännu en gång upprepar den debatten.