Fru talman! Förslaget från regeringen är ett fall framåt. Det är alltså bra att det kommer förslag om skärpningar gällande villkorlig frigivning. Men det har tagit över fem år. Det är lite väl lång tid, faktiskt.
Jag skulle vilja prata om vårt tillkännagivande, närmare bestämt punkten om att man ska överväga att villkorlig frigivning aldrig ska kunna fås av den som återfallit i brott.
Som jag nämnde i mitt anförande är det ungefär hälften av dem som har genomgått dessa behandlingsprogram som anser att det har minskat risken för att de ska återfalla i brott. Då är frågan vad vi ska göra med den andra hälften, alltså de som genomgår behandlingsprogrammen men ändå återfaller.
Ta till exempel en rånare som blir dömd, genomgår behandlingsprogram, kommer ut, begår ett nytt rån, får fängelse igen, genomgår behandlingsprogram, blir frisläppt och begår ett nytt brott igen, och så håller det på gång efter gång. Det tycker vi är fel, inte minst med tanke på alla rånoffer. Alla har ju hört om rånen som ökar och också har förnedringsinslag.
Då är min fråga till Rasmus Ling: Anser han att det är rätt att en rånare eller en person som begått grova våldsbrott får villkorlig frigivning gång på gång? Personen har genomgått behandlingsprogrammen, men de har helt enkelt inte hjälpt. Anser Rasmus Ling att det är rätt?