Fru talman! Olle Lindström har frågat näringsmi-
nistern om Barentsregionen. Arbetet inom regeringen
är så fördelat att det är jag som skall svara på inter-
pellationen.
Interpellanten tar upp frågor kring ett av de allra
viktigaste områdena ur svensk horisont, nämligen
utvecklingen i Östersjöområdet, varav Barentsregio-
nen är en vital del.
En deklaration om samarbete i Barentsregionen
(BEAR - Barents Euro-Arctic Region) underteckna-
des i januari 1993, där de nordiska länderna samt
Ryssland och Europeiska kommissionen bildade
Barentsrådet (BEAC - Barents Euro-Arctic Council).
Vid samma tillfälle bildade företrädare för länen och
provinserna i Barentsregionen ett eget samarbetsor-
gan. Detta mellanregionala internationella samarbete
är en central komponent i Barentssamarbetet.
Det är samtidigt viktigt att hålla i minnet att skall
vi klara av att lyfta denna vår del av Europa krävs
insatser på alla plan och av alla goda krafter. Stater
måste samarbeta. Regioner och kommuner måste
fortsätta att utveckla samarbete. Företag måste in-
vestera och handla. Föreningar och enskilda måste
knyta kontakter över gränserna. Östersjöregionen
inklusive Barentsområdet har en enorm utvecklings-
potential, och denna utmaning kräver alla goda kraf-
ters insatser.
Jag reagerar starkt när Olle Lindström hävdar att
regeringen inte uppmärksammar Barentsregionen,
utan att man i stället satsar på andra delar av Öster-
sjösamarbetet. Utvecklingen på Kolahalvön, i Ark-
hangelsk och i Karelen är direkt beroende av utveck-
lingen i Ryssland i stort. Därför är de svenska insat-
serna i EU, WTO och Östersjörådet, men också bila-
teralt, för att främja handeln och undanröja ryska
handelshinder av avgörande betydelse också för möj-
ligheterna till handel och samarbete med nordvästra
Ryssland. Barentsregionen omfattar en del av Ryss-
land och Barentssamarbetet är en del av Östersjö-
samarbetet.
Olle Lindström ställer fyra konkreta frågor.
För det första undrar han om planerna för ett kon-
sulat i nordvästra Ryssland. Det finns redan ett
svenskt konsulat i det ryska Barentsområdet. I dag är
det norska generalkonsulatet i Murmansk samtidigt
svenskt konsulat, vilket innebär att det finns möjlig-
het att söka svenskt visum på plats, och för svenska
medborgare att få hjälp i konsulära frågor. Även om
det i dag inte finns några omedelbara planer är frågan
om eventuell förändring av den svenska konsulära
representationen ständigt aktuell och prövas kontinu-
erligt. Jag vill i sammanhanget nämna inrättandet av
ett svenskt näringslivskontor, Swedish Centre, i
Murmansk, ett centrum som Norrbottens handels-
kammare är med och driver med stor framgång. Ett
liknande kontor har inrättats i Petrosavodsk i Karelen.
Olle Lindströms andra fråga rör åtgärder för att
sammanlänka väg- och järnvägskommunikationer
mellan Sverige, Finland och nordvästra Ryssland. Där
vill jag upplysa om att arbete pågår med att uppgrade-
ra delar av järnvägsnätet i Norrland. Regeringsbeslut
har fattats om att gå vidare och söka finansieringslös-
ningar för den s.k. Botniabanan från Sundsvall till
Umeå. Banverket utreder för närvarande vad som bör
göras för sträckan Kalix-Haparanda. Transportmi-
nistrarna från länderna i Barentsregionen och Euro-
peiska kommissionen har bildat en styrgrupp för att
gemensamt arbeta med transportfrågorna i Barentsre-
gionen.
Interpellanten undrar också hur regeringen ämnar
aktivera Barentssamarbetet så att det positivt påverkar
näringslivet samt för det fjärde hur arbetet för att öka
konkurrensneutraliteten och minimera tidsödande
gränspassager görs. Arbetet med att främja handel
och investeringar genom att undanröja hinder för
handel, godsflöden och investeringar pågår i en ar-
betsgrupp för ekonomiskt samarbete under Barents-
rådet.
En viktig rapport med förslag till åtgärder som bör
vidtas lades fram för Barentsrådets utrikesminister-
möte i Bodö den 4-5 mars av en särskild grupp som
arbetat under svensk ledning. Regeringens ambition
är att konkreta resultat av arbetet skall kunna ses
redan i år.