Fru talman! Jag tackar statsrådet Pagrotsky för
svaret på min interpellation, även om det lämnar
mycket övrigt att önska.
Anledningen till att interpellationen framställdes
till näringsministern var att de frågor som jag ville ha
svar på i stor utsträckning påverkar näringslivet i
Norrbotten och det ökade handelsutbytet som jag
redogjorde för i min interpellation, och det gäller hela
Barentsregionen.
Personligen har jag med stort intresse följt ut-
vecklingen i regionen, eftersom jag anser att den har
en mycket stor betydelse för näringslivet i framför allt
norra Sverige. Huvudsyftet med bildandet av Barents
euro-arktiska råd var ju att man skulle samarbeta om
bl.a. miljöfrågorna. Man skulle underlätta kommuni-
kationer och handelsutbyte. Även om det var mer
inofficiellt skulle man också hitta ett sätt för en sä-
kerhetspolitisk stabilitet i Nordkalottenområdet, ett
arbete som nu har påbörjats.
I Barents hav utanför nordvästra Ryssland finns
världens rikaste olje- och gasfyndigheter. På Kola-
halvön finns enorma mineralfyndigheter. Förutsätt-
ningarna för att göra mycket av de naturresurser som
finns passar bra för svenska kunskaper och den
svenska högteknologiska industrin. Många småföre-
tag skulle dessutom kunna dra nytta av detta. Jag
anser att vi inte har utnyttjat dessa möjligheter på
samma sätt som de övriga länderna inom regionen.
Jag förstår att statsrådet reagerar när jag säger att
man inte har uppmärksammat Barentsregionen. Men
jag vill påstå att så är fallet, och jag skall ta upp några
exempel som visar på detta.
Vi har många debatter här i kammaren, men det är
sällan som Barentsregionen över huvudet taget nämns
i vare sig en utrikespolitisk debatt eller i en allmän-
politisk debatt. Under vårt ordförandeskap i Barents
arktiska råd hölls det en konferens i Murmansk. Då-
varande näringsministern var inbjuden och anmäld,
men han uteblev.
Norge inrättade ett konsulat i Murmanskområdet i
princip omedelbart efter det att arktiska rådet bilda-
des. Man har ju haft en fantastisk utveckling i fråga
om handelsutbyte. Bara under 1997 ökade antalet
norska företag som hade handelsutbyte med nordväst-
ra Ryssland med 133 stycken. Och när det gäller
import från och export till Murmanskområdet är Nor-
ge den största partnern.
Som statsrådet säger är det möjligt för oss att ut-
nyttja det norska konsulatet. Men de många norska
företagen kommer ju i första hand om vi skall köpa
tjänster därifrån. Det innebär att möjligheterna för oss
inte är lika stora. Det är viktigt för Sveriges företaga-
re att ha denna möjlighet.
Detta med Botniabanan och finansieringslösning-
ar för den är på sikt i och för sig bra även för samar-
betet med Barentsregionen, men i första hand gäller
det norra Sverige, och då är det ju anslutningen på
nära håll som är den viktiga.
Jag får återkomma, men jag skulle bara vilja ställa
en fråga. I slutet av svaret sägs att regeringens ambi-
tioner är att nå konkreta resultat av det arbete som
pågår. Kan statsrådet visa på något konkret resultat av
detta?