Herr talman! Det här är en viktig debatt i ett viktigt ämne, nämligen att utvidga målgruppen för samhällsorientering.
Jag var på en intressant konferens i början av veckan och råkade då sitta bredvid en hitflyttad fransman. Han hade en svensk fru och hade fått möjlighet att jobba några år i Sverige. Eftersom jag visste att vi skulle ha den här debatten kunde jag inte låta bli att fråga honom hur han tyckte att det var här. Han hade alltså kommit för ett jobb och hade hört svenska hemma av sin fru och sina barn som lärde sig svenska. Jag frågade också vad han tyckte var svårast. Då skrattade han lite och sade att det var väl att veta hur man skulle bete sig. När jag frågade hur han menade svarade han att det handlar om sådana självklara saker som vi som bott här hela vårt liv redan vet.
Det handlar om enkla saker, om hur man agerar i vardagen. Det finns många som vittnat om vår svenska specialitet att man, när man är hembjuden till folk, naturligtvis tar av sig skorna, något man sällan gör i andra länder. Det rör sig om allt från enkla vardagssaker till mer allvarliga saker som demokrati och liknande.
Det är intressant att se att samhällsorienteringen genom etableringsreformen som trädde i kraft 2010 fått större uppmärksamhet. Att ge samhällsorientering till dem som kommer hit och att utvidga målgruppen till att även omfatta anhöriginvandrare tror jag är en viktig del av etableringsreformen. Annars kan det vara lätt att överlåta ansvaret på enskilda personer som i den egna familjen ska berätta om hur samhället fungerar. Det är inte alltid så lätt att göra det. Det brukar sägas att man inte är profet i sin hemstad, och det gäller särskilt den egna familjen.
För min och Kristdemokraternas del handlar det om att samhällsorientering även ska kunna erbjudas i frivillig form, vilket redan sker i många sammanhang. Jag känner till diakonala organisationer inom kyrkor och samfund som erbjuder samhällsorientering, liksom föreningar, studieförbund, kvinnohus, arbetsintegrerande sociala företag. Det handlar helt enkelt om samhällskunskap, learning by doing, just för att öka kunskapen om Sverige och svenskarna.
Ibland får man frågan vad det är som lärs ut. Boken
Om Sverige
, som jag har med mig och visar för kammaren, används i dag av många kommuner inom ämnet samhällsorientering. Den består, som en tidigare talare sade, av åtta kapitel som behandlar olika saker. Det kan handla om att komma till Sverige, historia, typiskt svenska företeelser, traditioner, högtider, att bo i Sverige, geografi, näringsliv, infrastruktur, befolkning, ekonomi och så vidare. Inte minst behandlar boken om individens rättigheter och skyldigheter, jämställdhet, jämlikhet, skydd mot diskriminering med mera.
Det viktiga är den förordning som har reglerat upplägget. Där stipuleras, vilket vi inte hört någon framföra i debatten, att målet med samhällsorienteringen är att deltagarna ska utveckla kunskap om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingarna, om den enskildes rättigheter och skyldigheter i övrigt, om hur samhället är organiserat och om praktiskt vardagsliv. Det kan man tycka är självklart, men det är det inte.
När jag går igenom boken för att se vad det innebär kan jag le lite grann eftersom jag som infödd svensk känner igen mycket. Det är sådant som jag aldrig behövt förklara för någon då det är alldeles självklart. Samtidigt finns det många saker där jag tänker att ja, just det, det var bra presenterat. Jag tror att den här delen är oerhört viktig att kombinera med sfi, svenska för invandrare.
Herr talman! Jag är ledsen att behöva säga att vi efter den undersökning som Skolinspektionen gjorde förra året i trettiotalet kommuner kan konstatera att sfi i dag inte är något roligt område i Sveriges utbildningssystem. Det finns stora brister i individanpassning och stora skillnader i undervisningens kvalitet. Undervisningen är sällan anpassad till yrkeslivets krav. Man kan fråga sig vad det beror på. Till en del handlar det om att lärarna saknar pedagogiska hjälpmedel. De har inte tillgång till relevant undervisningsmaterial eller till digitala hjälpmedel, vilket man kan tycka borde vara självklart i 2013 års undervisningsmiljö. Så är det inte på det här området.
Vi kristdemokrater vill arbeta för en förbättrad samhällsorientering, i det här fallet med koppling till sfi, för att anpassa den efter individens behov. Undervisning ska erbjudas i olika takt med flera nivågrupperingar, mindre klasser samt genom att undervisning sker på arbetsplatser och praktikplatser eller samordnas med andra studier på gymnasie- och universitetsnivå.
Detta är en skyldighet för kommunerna, och för det krävs en lag, vilket vi i dag har diskuterat. Det handlar om att få sfi:n att fungera på ett bättre sätt. Sfi-bonusen har kritiserats. Visst kan det vara så att inte tillräckligt många är intresserade eller kan ta del av den. Därför vill jag påpeka att bonusen är beroende av att de elever som den berör kan ta till sig undervisningen på ett relevant sätt. Finns det inte tillräckligt bra gruppindelningar efter utbildningsnivå, kunskapsnivå över huvud taget, lärstilar och så vidare - det pedagogiska upplägget betyder oerhört mycket, beroende på vad man har med sig sedan tidigare - är det självklart att man inte når de nivåerna. Jag vill nog påstå att vi ska börja med grunden, med undervisningens kvalitet i sfi:n.
Herr talman! Jag tror att mottagandet av våra nya invånare är av vital betydelse för utvecklingen av vårt land. När inte arbetsmarknaden räcker till och människor inte integreras naturligt genom arbetsgemenskapen och därmed får språket, åtminstone till en del, är det min övertygelse att samhällsorienteringen och undervisningen i svenska har en än större betydelse.
De verksamheter jag besökt som tagit emot nyanlända barn eller vuxna och som har en samling av människor från olika världsdelar, olika språk och språkgrupper kräver otroligt mycket av dem som jobbar där. Jag känner stor respekt och beundran för lärare och annan personal i och runt dessa verksamheter. Att få ta del av glädjen hos dem som tagit till sig undervisningen, som kommer fram och presenterar sig och talar om det som de är med om är fantastiskt.
Kristdemokraternas inställning är att alla som har rätt till samhällsorientering också ska vara med på de lektioner som erbjuds, detta oavsett om man är föräldraledig eller inte. Vi tror att det är mycket viktigt att man tar del av undervisningen i svenska språket. Integrationen i det svenska samhället är A och O för alla som kommer hit oavsett ålder och bakgrund, och där spelar kunskapen om det svenska samhället en stor och viktig roll.
(Applåder)