Herr talman! Det är det jag tycker är så trist, alltså utskottsmajoritetens och den borgerliga regeringens inställning till samhällsorientering. Man väljer att uteslutande se den som en arbetsmarknadsetablering. Det innebär till exempel att man helt blundar för att till exempel skogsarbetare från Kamerun eller bärplockare från Thailand faktiskt i grund och botten hade behövt en samhällsorientering som var organiserad via kommunerna.
Jag ska inte och vill inte raljera, men jag skulle bli jätteglad om Gustav Nilsson kunde berätta för mig vilka arbetsgivare och kanske framför allt vilka arbetsplatser som berättar om de svenska socialförsäkringarna, inklusive arbetslöshetsförsäkringen, och hur de är konstruerade. Vilka arbetsgivare berättar om hur en svensk begravning går till eller hur åsiktsbildningen i samhället - inklusive våra politiska partier, massmedier, föreningar och organisationer - fungerar i Sverige?
Tror verkligen Gustav Nilsson själv på att svenska arbetsgivare som tar hit människor från tredjeland som arbetskraftsinvandrare sätter sig ned kring fikabordet och berättar om de faktiskt åtta delar som finns i samhällsorienteringen och som omfattar väldigt mycket information om Sverige och det svenska samhället?
Det blir för mig obegripligt varför man så aktivt väljer att sätta upp hinder och barriärer för människor när vi vet att till exempel arbetskraftsinvandrare från tredjeland verkligen skulle behöva ha rätt till den samhällsinformation som gavs av kommunerna. Jag tror nämligen inte att arbetsgivare eller arbetsplatser sätter sig ned runt fikabordet och, som jag sade, berättar till exempel hur svensk arbetslöshetsförsäkring är uppbyggd eller hur skattesystemet ser ut i Sverige - vilket faktiskt ingår i de åtta delmomenten.