Herr talman! Tack, Gustav Nilsson, för svaret på frågan!
Min andra fråga handlar om etableringsreformen. I betänkandetexten har majoriteten skrivit: "Utskottet vill understryka att regeringen har initierat en modell där arbetsmarknadspolitiken i första hand styrs via den offentliga arbetsförmedlingen". Så kommer den viktiga sista delen av meningen: "men där det på flera områden finns alternativ med insatser från kompletterande aktörer".
Det är ett väldigt passivt sätt att se på kompletterande aktörer: Det finns alternativ. Man är nästan ursäktande i beskrivningen av verkligheten. Det jag har fått lära och läsa är att flera företrädare för Alliansen - och vi ska antagligen höra dem i talarstolen - verkar vara mer frikostiga i synen på detta. Varför håller Moderaterna nästan lite krampaktigt fast vid att Arbetsförmedlingen ska kunna hantera detta? Vi har sett år efter år att Arbetsförmedlingen skickar pengar tillbaka som i och för sig inte bara härrör från det här området, men det tyder ändå på en viss problematik inom området. Man tvingar, såsom jag uppfattar det, de andra partierna att gå med på texter lik denna. Man hoppas och hoppas när det visar sig att de som är inne i systemet har arbete, har olika former trygghetsråd och liknande kopplade till sin anställning är de som faktiskt kommer ut i arbete vid en friställning eller arbetslöshet, medan alla andra som är utanför arbetsmarknaden är hänvisade till en ineffektiv och osystematisk arbetsförmedling som inte riktigt har funkat. Varför är man fortfarande mot?