Fru talman! Jag delar i högsta grad Olof Johans-
sons uppfattning när det gäller högskolornas regionala
betydelse och utvecklingskraft. Det är alldeles uppen-
bart, också av många historiska exempel att döma, att
högskolan har en stark regional utvecklingskraft.
Detta är till fördel för hela Sverige, och inte bara för
den specifika regionen.
Därför är naturligtvis också den högre utbildning-
en, liksom all annan utbildning, ett viktigt instrument i
regionalpolitiken. Det gäller utbildning, distansut-
bildning - som jag hoppas att vi skall få tillfälle att
återkomma till i något annat sammanhang - men
också, självfallet, forskning. Forskning och högre
utbildning hör samman. Det är också därför vi, förvis-
so i enighet med Centerpartiet, har stärkt forsknings-
resurserna vid de mindre och medelstora högskolorna.
Även om jag naturligtvis håller med Olof Johans-
son om att andelen fortfarande är alldeles för liten,
innebär det beslut som nu har fattats inför 1998 års
budget en väsentlig förbättring. För 1998 ökar ju de
samlade offentliga forskningsresurserna i samhället,
som riksdagen beslutar om, med ungefär 500 miljoner
kronor. Därtill kommer forskningsstiftelsernas bidrag.
Det är alltså en ganska rejäl ökning, likväl. Men själv-
fallet behövs mer, och en samfinansiering med forsk-
ningsstiftelserna är därför angelägen. Man måste
uppnå en effektivitet i detta.
Det är naturligtvis också viktigt att göra priorite-
ringar. Forskningen kommer nämligen på något sätt
aldrig att vara nöjd. Det kommer aldrig att finnas
tillräckligt med resurser för att tillgodose alla forsk-
ningsönskemål. Därför måste alltså prioriteringar
göras, och det måste finnas en långsiktighet i upp-
byggnaden. Vi har fattat beslut om en forskningspoli-
tik som för i denna riktning. Men för framtiden, och
med tanke på den stora roll som forskningsstiftelser-
nas nu har fått i forskningsfinansieringen är det ange-
läget att se över detta i ett sammanhang. Det är en
viktig uppgift för den av regeringen tillsatta parlamen-
tariska utredningen om forskningspolitiken, nämligen
forskningskommittén Forskning 2000, som den har
döpt sig till. Den kommer att göra en samlad gransk-
ning både av prioriteringar inom forskningen och
naturligtvis av forskningsstiftelsernas roll.
Jag är alltså övertygad om att vi om några år
kommer att kunna få en volymökning. Den sker steg-
vis redan nu, den kommer att fortsätta och den kan bli
starkare i framtiden.
Till Hans Hjortzberg-Nordlund vill jag säga att
jag är en aning förvånad över hans inlägg. Det verkar
som om man nu från moderat håll nu ser mycket po-
sitivt på de mindre och medelstora högskolorna. Men
faktum är att Moderaterna har gått emot flera av de
viktiga beslut som har fattats här i riksdagen. Alla är
lika övertygade om att vi skall ha hög kvalitet. Det är
inte det frågan gäller, utan det hela handlar om att se
till att högskolorna får resurser för att kunna åstad-
komma denna höga kvalitet. När det gäller de fasta
forskningsresurserna och möjligheterna att bedriva
doktorandutbildning vid mindre högskolor har jag
inte märkt att Moderaterna har varit särskilt pådrivan-
de - tvärtom. Det är det som frågan handlar om, och
inte om kvalitet. På den punkten är ju alla överens -
det skall vara hög kvalitet på alla högskolor. Just
därför behövs fasta forskningsresurser vid de mindre
och medelstora högskolorna. Det är ju det som Mode-
raterna hela tiden gått emot, dragit i tvivelsmål eller
sagt vara olämpligt.