Fru talman! Jag vill understryka det Olof Johans-
son tog upp, nämligen att de mindre och medelstora
högskolorna många gånger har en större flexibilitet än
de större universiteten. Det är på sitt sätt naturligt. Det
innebär inte att man skulle vara så mycket skickligare
på mindre högskolor än på större, utan det hör ihop
med att de stora universiteten är en trögare institution.
Det är svårt att göra nya kopplingar och nya priorite-
ringar inom dessa institutioner. Det är både en styrka
och en svaghet. De mindre högskolorna har den möj-
ligheten just för att de är nya. Det har också visat sig
att man kan hitta nya intressanta kombinationer när
det gäller både utbildning och forskning och att man
kan göra koncentrerade insatser på forskningsområ-
det, även i fråga om mycket avancerad forskning, just
genom att den moderna elektroniken ger möjligheter
till blixtsnabba kontakter med hela forskningssamhäl-
let, inte bara svenska universitet utan också utländska.
Det finns alltså en väldig potential i den moderna
kommunikationstekniken och dess möjligheter att
främja kunskapsutveckling på många håll i landet.
Det är därför vi gemensamt satsar på detta. Sådana
satsningar har vi gjort här i riksdagen. Jag har deltagit
i åtskilliga debatter och diskussioner kring detta här i
riksdagen, men i den följande voteringen har modera-
terna praktiskt taget alltid gått emot dessa förslag. Det
är kanske inte så konstigt, eftersom min företrädare
Per Unckel i den sista proposition han lade fram i
riksdagen på våren 1994 på regeringens vägnar sade
att det inte skulle ske någon utbyggnad av högskolan
förrän mot slutet av 90-talet.
Sedan har moderaterna fullföljt den tanken när det
gäller just de mindre och medelstora högskolorna -
däremot inte när det gäller de stora universiteten, det
vill jag gärna hålla med om. Vad gäller de stora uni-
versiteten har man satsat mer pengar genom att dra in
pengar från kunskapslyftet, dvs. en satsning på männi-
skor som inte har någon gymnasieutbildning har fått
stå tillbaka för att moderaterna vill lägga ökade resur-
ser på de stora universiteten.
Vad gäller de mindre och medelstora högskolorna
har vi gång på gång haft diskussioner här i kammaren.
Moderaterna har då hävdat att en satsning på dessa
högskolor inte ger någon kraft, att det inte är någon
spets eller någon kritisk massa. Det har varit ett upp-
repande av gamla argument från de stora universite-
ten. Uppsala universitet använde samma argument
mot Umeå universitet när detta inrättades. Detta har vi
fått höra här i kammaren åtskilliga gånger.
Moderaterna har också röstat efter dessa uttalan-
den. Det gäller också högskolor som de annars har
sagt sig vara mycket stolta över, t.ex. den i Karlskro-
na/Ronneby. När vi satsade på en forskarskola i
Karlskrona/Ronneby gick moderaterna emot detta,
trots att det var en ganska liten satsning, som rimligen
borde ha inrymts i moderaternas något inflaterade
överbud. I fråga om andra, nya högskolor, exempelvis
Malmöhögskolan, har ni möjligen haft någon sorts
arbetsfördelning. Här i riksdagen, där pengarna an-
slås, har ni gått emot medan ni lokalt är för detta. Jag
kan i och för sig förstå det. Lokalt i Malmö förstår
man vad den nya högskolan med forskningsresurser
betyder för Malmö och Malmö stads utveckling. Det
mönstret kan vi se även på annat håll.
Så har det varit ända fram till nu. Möjligen är det
den annalkande valdagen som gör att vi nu får höra en
något annorlunda och mer tillrättalagd version. Det
bekräftar bara vad jag hela tiden har sagt, att om någ-
ra år kommer alla partier här i riksdagen att säga att
det var jättebra att vi satsade på de mindre och me-
delstora högskolorna, precis som de nu säger att det
var jättebra att vi en gång i tiden satsade på Umeå
universitet.