Herr talman! Jag vill bestämt invända mot det Torbjörn Björlund säger. Jag tror visst att det är farligt att se över regelverk, alldeles särskilt om man inte vet vilken förändring man vill åstadkomma.
Jag kan konstatera att jag nu har ställt de här frågorna fortlöpande under ett antal veckors tid. Det har funnits gott om möjligheter för Torbjörn Björlund och övriga i oppositionen att hitta dessa exempel och peka på de brister i den gällande rätten som omöjliggör ett användande av hemvärnsresurserna. Jag kan bara konstatera att jag inte får något svar på mina frågor.
Jag tycker att det är sådana frågor som vi som lagstiftare faktiskt har ett ansvar för att besvara innan vi kräver nya utredningar.
Torbjörn Björlund talar varmt om hemvärnet - det gör jag också så ofta jag bara hinner - och, som han säger, deras frivilliga insatser.
Men själva andemeningen, Torbjörn Björlund, i det som utskottsmajoriteten nu har enats kring handlar inte om frivillighet. Det handlar om en utökad arbetsskyldighet i de här sammanhangen.
Det är klart att vi också måste fundera på: Vad innebär detta för människor som har ett normalt arbete och verkar ute i samhället? Jag antar att de flesta gör det på heltid. Hur kommer de att se på detta faktum, om en utredning nu skulle sluta i att det finns en insatsplikt för hemvärnet, som kanske tar väsentligt mer tid i anspråk av deras arbetsår? Hur kommer det att påverka rekryteringen, och hur kommer det att påverka våra hemvärnssoldaters vilja att bidra till och stödja det civila samhället?