Herr talman! Jag kan konstatera att Allan Widman är konsekvent i sitt sätt att resonera om det här.
Det finns något som jag tycker är lite märkligt. Vi vet vilken förändring som den här regeringen har gjort när det gäller Försvarsmakten, hur fort det har gått och hur många fel som har uppstått. Då kan man fundera på: Hur rädda är ni för att se över regelverk och förändra saker?
Det har varit en oerhört stor och nästan traumatisk förändring för många just när det gäller personalen. Det påverkar naturligtvis hemvärnet och de nationella skyddsstyrkorna också.
Det är lite märkligt att ha en sådan diskussion när man vet att det inte finns någon politisk kraft som har gjort en sådan förändring så fort och med så många fel som den här regeringen har gjort. Om man då säger att det är farligt att förändra och titta över regelverk blir det för mig en absurd diskussion. Man säger emot sig själv.
När det gäller det här med plikt, samhällstjänst, samhällsplikt, civilplikt, försvarsplikt och sådana saker är vi i Vänsterpartiet inte rädda för att lyfta upp det i ljuset. Vad krävs för att få ett samhälle att fungera på ett bra sätt? Vad krävs för att se till att vi möter hoten på rätt sätt? Är det fel att kräva plikt ibland?
Man går in i hemvärnet. Man skriver kontrakt, och man vet vad man ska göra. Om man kräver det här av den som skriver kontraktet är det inga problem. Så är det i andra delar av försvaret också när man skriver kontrakt. Det är det vi gör i dag.
Jag ser ingen fara med att lyfta upp diskussionen. Om vi har en plikt att tillsammans försvara oss mot hot som samhället utsätts för är detta bra.
Vi är också för värnplikt, utökad värnplikt på olika sätt. Vi har inga problem med det, om Allan Widman tror det. Jag tycker definitivt att det går att föra in detta i debatten. Vad krävs för att vi som samhällsmedborgare ska klara av hoten som vi tillsammans står inför? Det kan vi göra genom att se över regelverken också, till exempel.