Herr talman! I likhet med en del föregående talare uppehåller sig Peter Rådberg mycket vid flexibilitet och tillgänglighet. Det är klart att de frågorna i första hand handlar om dimensioneringen av hemvärnet, inte om de rättsliga befogenheter som ska finnas när det gäller tjänstgöringsskyldighet vid civil krishantering. Om det är snöstorm i Gävle och Söderhamn samtidigt, Gud förbjude, är det naturligtvis bara fler hemvärnsbataljoner som kan avhjälpa en sådan situation. Men de rättsliga förutsättningarna för att stödja samhället vid dåligt väder finns förvisso på plats.
Jag vill fortsätta att ställa mina frågor. Jag delar Peter Rådbergs uppfattning att om det inträffar en stor kris i det svenska samhället ska naturligtvis hemvärnet ställa upp. Men nu frågar jag Peter Rådberg:
1. Känner Peter Rådberg till något tillfälle då det inträffat en större kris i det civila samhället och hemvärnet inte har kommit om man har begärt hjälp?
2. Vilka rättsliga förändringar är det som man efterlyser för att säkerställa hemvärnets deltagande?
Jag läste tidigare innantill ur Försvarsmaktens författningssamling 2010. Här står att de har skyldighet att delta vid Räddningstjänsten enligt lagen om skydd mot olyckor. De har skyldighet att delta då Försvarsmakten lämnar stöd till en annan myndighet eller enskild. Och det finns möjlighet för Försvarsmakten att reglera detta med dagens regler i dagens avtal.
Vad, Peter Rådberg, är det som behöver avhjälpas?