Herr talman! Jag tycker att jag har varit tydlig med hur viktiga vi tycker att hemvärnet och de nationella skyddsstyrkorna är för det svenska försvaret och det svenska civilsamhället. Som en konsekvens av det vill vi att det ska ha en egen budgetpost och egentligen också mer resurser. Det innebär att man också måste se över hur tjänstgöringsskyldigheten ser ut och resurserna för att möjliggöra tjänstgöring på fler områden än att öva inför strid. Det är ett bärande led i vår försvarspolitik, faktiskt.
Detta är för att vi i dag har andra hot än de rent militära. Har vi då en resurs som finns tillgänglig och gripbar, med frivilliga, ideella insatser och människor som vill något, ska vi också kunna använda den resursen och ge dessa människor den möjligheten. Jag vet att det i hemvärnet finns önskemål om att göra fler insatser också på dessa områden.
Man uttrycker att grunden är den militära insatsen, och det kommer nog alltid att vara så för hemvärnet. Men i tider som i dag, då dessa rent militära hot inte finns och man i stället ser en ökande hotbild på andra områden, måste man se vad som ska göras. Om det krävs att regelverket förändras ska vi göra det. Om det inte krävs kan man göra det i dag.
Det finns exempel där man har kritiserat regelverket för att man inte har kunnat hålla kvar hemvärnet för insatser under längre tid. De uppgifterna har jag inte i huvudet, men de går att ta fram. Det kan i så fall vara något sådant som man ska se över.
Det är inget farligt, Allan Widman, att se över ett regelverk. Om några tycker att det behövs är det inget farligt att göra det. Det kräver egentligen inte så stora insatser att se över regelverket. Jag förstår inte varför det ska vara så svårt och vad Allan Widman och regeringen anser vara farligt med att göra den insatsen.