Fru talman! Jag tycker också att vi ska kunna ha tilltro till våra myndigheter och att de gör det som de har i uppdrag att göra. Sedan är frågan vem som formulerar uppdraget och vad det finns för andra aspekter på detta.
Vi har en stark mobiltelefoniindustri i Sverige. Vi är väldigt beroende av elektricitet, och vi använder kanske mobiltelefoner mycket mer än många andra. Vi har byggt upp ett samhälle där vi hela tiden utsätter oss själva för strålning. Det finns vissa människor som drabbas.
Du säger att vi nu i stället för att tillsätta en kommission bara ska vända oss till myndigheterna och fråga: Vad är det ni sysslar med egentligen? De kommer att säga: Vi gör det som ni har gett oss i uppdrag att göra. Det är så myndigheterna fungerar. Ger vi dem ett uppdrag så gör de det uppdraget. Det är inte så att de hittar på något annat.
I det här fallet skulle vi behöva hitta på något annat. Vi kanske ska vidga uppdraget och göra det annorlunda. I det läget är vi inte just nu. Någonting måste ske. Vi har nu utrett olika strålningskällors påverkan på människor och om det leder till det ena eller det andra. Vi har inte tagit ett helhetsgrepp.
Dessa människor lider av ohälsa. Det är människor som är sjuka. Vi talar bara om för dem: Det finns inget vetenskapligt belägg. Vad är det de är sjuka av då? Då måste man titta på något annat. Om det nu inte är cancer är det kanske någonting annat eller ytterligare något annat. De är helt utlämnade till att vi har olika forskningsrapporter som tittar på saker som de många gånger inte lider av.
Vi måste göra någonting. En kommission är en möjlig väg, men kom med något annat bra förslag.