Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet på alla punkter. Jag anser att den forskning som sker i dag världen över mycket troligt kan lösa den gåta som problemet med elöverkänslighet är.
Motionärerna vill ha en kommission för att stödja forskning om elöverkänslighet. En kommission har i detta avseende ingen vetenskaplig spets. Det är på laboratorienivå och bland forskare som gåtan med elöverkänslighet kan lösas.
Mitt yrkande om bifall till utskottets majoritetsförslag är alltså inte ett ifrågasättande av dem som upplever symtom av elöverkänslighet. Mitt bifall rymmer en tro på att forskning redan sker effektivt.
Angående grundproblemet är vi alla elkänsliga. Det finns gränsvärden som troligen visar när vi alla tar skada av elfält. Jag säger troligen, eftersom gränsvärdena säkert kommer att ändras allteftersom nya rön görs. Gränsvärdena sätts för olika frekvenser och andra faktorer.
Vi är alla elkänsliga, men elöverkänsliga är vi inte alla. Elöverkänsligheten kan vara ett tillstånd där hälsoproblem uppstår långt under de satta gränserna. Det stämmer i så fall överens med andra liknande tillstånd som allergier etcetera.
Många hävdar att magnetfält och elfält är något som vi har levt i länge. Alla elmatade apparater och ledningar ger fält. Basstationerna för mobiltelefonin ger elfält. De ligger på 1 promille av vad som anses farligt för människor.
Men vad gäller för en elöverkänslig? Kan en elöverkänslig få påverkan av 1 promille av gränsvärdet? Det vet vi inte säkert. Vetenskapen ligger alltid efter och kommer alltid att få sträva efter att nå djupare.
Särskilt när det gäller människokroppen finns det många gåtor kring balans eller obalans i våra inre system. Något så viktigt som immunförsvaret är en gåta i många delar.
Elöverkänsligas Riksförbund ska därför inte på något sätt förlöjligas. De tar strid för att de måste på grund av upplevda symtom. Har man själv problem fokuserar man på problemet. Elöverkänsligas Riksförbund har dock inte förmågan att själv vetenskapligt definiera problemet med elöverkänslighet. Men de kan driva på för frågans lösning.
Ska något förlöjligas kan det lika gärna vara statens bristande förmåga att respondera på att människor är sjuka. Till exempel var det läge en linje inom tandvården i Sverige att amalgam inte avdunstade kvicksilverånga. Detta trots att man i industrin samtidigt räknade på hur mycket som avdunstade. Rekommendationer för hälso- och sjukvård har ibland legat efter forskningsvärldens färskaste rön. Vi ska vara ödmjuka inför människors hälsoproblem även när de är diffusa.
Den myndighet i Sverige som först ska uppsnappa ny avgörande forskning på detta område är Strålsäkerhetsmyndigheten. Jag har stort förtroende för att myndigheten kommer att lyckas med det den dagen det finns ny information. Till dess bör försiktighetsprincipen gälla när man planerar in elfält i våra vistelsemiljöer. Kan vi bygga bostäder och planera arbetsplatser så att vi undviker att utsätta oss för onödig strålning bör det ske.