Fru talman! Mikael Jansson började med att tala om att det alltid har funnits elektromagnetiska fält. Det är riktigt. Men vi ska komma ihåg att det är skillnad på stabila fält - periodiskt växlande fält som till exempel genereras av solstrålning - och digitala fält - fält som byggs på digitala signaler, och det är någonting som inte har funnits historiskt. Det är någonting nytt.
Från början hade problemen med elöverkänslighet - hälsa kopplad till el - med effekt att göra. Sedan vi fick digital teknik har problematiken förändrats.
Vi fick höra en ganska stor tillförsikt från Anders Hansson och Mikael Jansson. De har stort förtroende för den forskning och för de myndigheter som finns. Därför skulle jag bara vilja informera dem om något eftersom de räknade upp ett antal myndigheter. Om man tittar på persongalleriet i dessa myndigheter är det ett mycket litet antal personer. Det riktigt pinsamma är att flera av dessa personer också sitter i den internationella grupp som kallas Icnirp som har satt upp de nivåer som vi har valt att använda i Sverige för strålning. Men det är inte någon myndighet. Man ska komma ihåg att Icnirp är en privat stiftelse som är skapad av elektronikindustrin och som finansieras den vägen.
När vi talade om att vi behöver ha en kommission eller något liknande var det någon av er som sade att den inte kommer att ha någon spetskompetens. Det är ingen självklarhet. Spetskompetensen finns inte hos Strålsäkerhetsmyndigheten. De har ingen kompetens alls på detta område. Den finns definitivt inte hos Vetenskapliga rådet. Vetenskapliga rådet består till stor del av de personer som finns i Icnirp, och de är bara där för att försvara elektronikindustrins intressen.
Spetskompetensen ska vi naturligtvis skaffa, men den måste vi skaffa från forskarvärlden. Då säger ni att det ska forskas mer. Men titta på vad som händer i praktiken inom forskningen. De forskare som faktiskt lyckas visa väldigt tydligt att det finns vissa frekvensområden där detta är uppenbart och där man direkt ser reaktioner på försöksdjur får sina anslag indragna. Och vilka är det som ser till det? Jo, det är experterna i Vetenskapliga rådet som Strålsäkerhetsmyndigheten har. De talar om vart pengarna ska gå.
Om vi ska lita på myndigheterna kommer vi aldrig att få något svar på denna fråga. Vi måste tillsätta någon som kan agera fritt från myndigheterna och som kan ta in den forskning som finns i världen. Hur ser forskningen ut i världen? Det har gjorts en sammanställning av i princip alla de granskade forskningsrapporter som finns i världen. I en sammanställning av Bio-Initiative har man gått igenom över 1 500 forskningsrapporter. Där framgår det klart och tydligt att det finns ett klart samband mellan icke-joniserande strålning och hälsopåverkan. Det råder ingen som helst tvekan om det. Det är också nästan ett enigt EU-parlament som har konstaterat det när man fick denna rapport och tittade på den.
Det är märkligt att vi i Sverige inte bryr oss om omvärlden. I omvärlden händer det faktiskt saker och ting. Det är många kommuner, regioner och länder som faktiskt har bestämt att inte utsätta sin befolkning för det som vi gör genom att ha så höga strålningsnivåer, utan de har mycket lägre nivåer. I till exempel Paris har man bara en hundradel och i Strasbourg har man en tusendel av de strålningsnivåer som vi tillåter i Sverige därför att man har sett vad som händer. Därför borde vi här i landet faktiskt våga titta på den kompetens som finns inom vetenskapen utanför vårt eget land, och vi borde våga ta in de forskare som vi ger sparken därför att de ser det som de drabbade ser.
Jag har också besökt Strålsäkerhetsmyndigheten, och jag har gjort det tillsammans med forskare. Jag vet därför hur lite kompetens som finns där.
I detta anförande instämde Bodil Ceballos (MP).