Fru talman! I det här betänkandet om elkänslighet har Vänsterpartiet inga reservationer. Jag yrkar alltså bifall till utskottets förslag. Däremot har vi ett särskilt yttrande. Jag tänker därför ta upp ett par saker som jag tycker ändå är viktiga att lyfta fram. Detta är nämligen inte en enkel fråga.
Frågan om relationerna mellan elektromagnetiska fält och ohälsa är en svår fråga som också ständigt är aktuell.
Människor exponeras dagligen för olika typer av strålning. Allt fler serviceinrättningar i samhället bygger sitt tjänsteutbud på att kommunikationen alltmer ska ske via mobiltelefoner eller via Internet. Fler och fler ställer sig därför frågan vilken påverkan den ökade förekomsten av elektromagnetisk strålning har på hälsan, både på kort och på lång sikt.
Strålsäkerhetsmyndigheten och Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap följer forskningen på detta område. Jag tycker att de trots allt har intagit en relativt ödmjuk inställning till detta problem, vilket är bra.
I detta sammanhang är det också värt att notera att det finns två olika hälsoproblem i detta sammanhang som man kanske inte ska blanda ihop för mycket. Dels kan man bli utsatt för strålning under längre tid och utsättas för hälsorisker som ökad risk för cancer eller andra sjukdomar på längre sikt. Dels finns fenomenet med människor med elöverkänslighet som redan i dag upplever starka symtom när de kommer i kontakt med elektromagnetisk strålning. Detta visar att det inte går att bortse från att det kan finnas hälsorisker i samband med exponering för elektromagnetiska fält.
Vissa forskare och en del av vetenskapen menar att det fortfarande finns en del metodologiska problem med detta, alltså att själva forskningsförfarandet har vissa problem. En del av forskningen får också mycket splittrade omdömen från andra forskare. Det är ett problem i sig.
Vi tycker att genomgången här visar att det fortfarande krävs mer resurser för forskning om hälsoeffekter och elektromagnetisk strålning.
Vi tycker också att det borde finnas mer patientnära forskning, alltså att man forskar mer på dem som verkligen är elöverkänsliga och visar symtom och att man följer dessa personer så att man får en nära forskning på ett bättre sätt. Vi anser alltså att vi bör utöka forskningen om elektromagnetisk strålning och hälsa. Hur det sedan ska genomföras är ett uppdrag för regeringen. I vårt särskilda yttrande påpekar vi att det återstår för regeringen att redovisa hur detta ska gå till.