Herr talman! Riksdagen skall nu behandla lagut-
skottets betänkande om års- och koncernredovisning.
Jag tänker självfallet inte gå in på allt i propositionen,
som omfattar mer än 1 500 sidor, utan jag begränsar
mig till två frågor av central och grundläggande bety-
delse.
I ett samhälle som bygger på marknadsekonomis-
ka grunder krävs bl.a. en godtagbar finansiell infor-
mation inom näringslivet, alltså en information om
företagens ekonomiska utveckling och deras ställning
vid vissa bestämda tidpunkter. Sådan ekonomisk
redovisning skall ge underlag för uppföljning av före-
tagens verksamhet. Denna information är i sin tur av
stor betydelse för företagens ägare, kreditgivare, leve-
rantörer, kunder och anställda. I en tilltagande inter-
nationalisering måste den nationella redovisningsreg-
leringen dessutom harmoniseras för att den finansiella
informationen, det finansiella språket, skall erhålla
internationell användbarhet.
Finansiell information handlar alltså främst om
regler eller normer för företagen beträffande årsredo-
visning, koncernredovisning och delårsrapporter. I
Sverige finns redan en omfattande lagstiftning och
annan normgivning. Men nu föreligger behov av
reformering. Dessutom ställs genom det svenska EU-
medlemskapet krav på en omfattande anpassning av
den svenska redovisningsregleringen till EU:s direk-
tiv.
Herr talman! Den nu aktuella redovisningsrefor-
men är utformad som en ramlagstiftning, där den
grundläggande redovisningsregeln är att ge en rättvi-
sande bild av företagets ställning med beaktande av
god redovisningssed. Ramlagen får sedan utfyllas
med normgivning i form av rekommendationer och
praxis. Reformen innebär en fullständig, yttre omges-
taltning av hela redovisningsregleringen, men de
sakliga ändringarna får inte överskattas. Vissa svens-
ka tillägg görs för att uppnå en mera rättvisande bild
och ett klarare koncernbegrepp. Beklagligtvis har vi
"tvingats" införa vissa ändringar till det sämre.
Det har gjorts mycket hårda beskrivningar av den
lagstiftning som vi lägger fram förslag om och beslu-
tar om, nämligen att denna redovisningsreglering
skulle innebära att svensk redovisningsstandard åter-
förs 20 år tillbaka i tiden.
Här uppkommer, mjukt uttryckt, onekligen åtskil-
liga problem. Förhoppningsvis kan dessa problem
åtminstone delvis avhjälpas genom en ny baskon-
toplan i avvaktan på en snar modernisering av redo-
visningsreglerna. Men detta kommer att skapa pro-
blem som vi lagstiftare med all säkerhet får höra talas
om under ett antal år framöver.
En europeisk harmonisering av redovisningsreg-
lerna enligt EU:s riktlinjer, som nu pågår, är långt
ifrån tillräcklig - helt otillräcklig, påstår jag i min
motion. Näringslivet, inklusive det svenska, blir allt-
mer internationellt inriktat, med verksamhet allt oftare
utanför EU. Det självklara målet måste då vara en
global samordning av redovisningsregleringen. Detta
är naturligtvis lättare att säga än att genomföra. Men
målet får i varje fall inte motverkas genom nationell
lagstiftning.
Ett internationellt samordningsarbete pågår på
många håll, som antytts från talarstolen, bl.a. inom
FN och OECD. Inom International Accounting Stan-
dards Committee, IASC, bedrivs ett synnerligen in-
tensivt standardiseringsarbete. Detta organ besitter en
stor sakkunskap, med bred internationell förankring,
och dess rekommendationer har fått stor acceptans i
många länder. Men nu föreligger en risk för konflikt
mellan EU och IASC. Detta är synnerligen olyckligt,
och en konfrontation måste undvikas. Här måste Sve-
rige aktivt bidra till att hitta en godtagbar lösning.
Naturligtvis föreligger ett stort behov av en bred
internationell samordning på redovisningsområdet,
och denna samordning måste givetvis omfatta mer än
EU-länderna - världen är faktiskt större än EU - och
innefatta även USA.
Mot denna bakgrund måste den nu föreslagna EU-
anpassningen, som vi skall besluta om i dag, ses en-
dast som ett steg på vägen för att uppnå en sådan
samordning. Men därutöver måste - och det betonas
starkt i min motion - Sverige kraftfullt verka för att
uppnå målet, alltså global samordning av redovis-
ningsregleringen. Nu föreligger alldeles rätt tillfälle,
eftersom t.o.m. EU har insett att man måste överväga
en ny strategi på redovisningsområdet. Här kan Sveri-
ge, med sin breda kompetens på redovisningsområdet,
göra en värdefull insats.
Herr talman! Jag vill komma in på ett annat områ-
de, som kanske är det mest centrala i hela detta ären-
de. Det är att det övergripande målet naturligtvis är att
uppnå optimal ekonomisk redovisning av företagens
verksamhet. Traditionell företagsredovisning har som
grundbult realkapital, alltså fastigheter, inventarier
och lager m.m. Men en modern redovisning borde
också omfatta humankapitalet, dvs. företagets mänsk-
liga resurser. Uppenbarligen är människan företagets
viktigaste tillgång, men detta återspeglas inte alls i
nuvarande redovisningspraxis. Där skiljer man på
investering i människor och investering i kapitalvaror.
Hårda investeringar, typ maskiner och skrivbord,
anses ha ett bestående värde. Hårda investeringar tas
upp som tillgångar i företagens balansräkningar, men
så icke mjuka, mänskliga resurser. Mjuka investering-
ar, typ kompetensutveckling, anses däremot sakna
varaktigt värde och behandlas därför snubblande likt
förbrukningsmaterial.
Med ett så föråldrat synsätt kommer bokföring och
verklighet successivt att glida isär. Företagen har i
sina resultat svårt att hantera en offensiv satsning på
investeringar i form av utbildning och informations-
teknologiska satsningar. Företag som har satsat på den
mjuka, mänskliga sidan "tvingas" av redovis-
ningspraxis att visa sämre resultatutveckling än de
som har satsat traditionellt hårt industriellt. En dold
tillgång av mjuka investeringar i näringslivets balans-
räkningar - jag vill understryka att jag talar om ba-
lansräkningar, inte om förvaltningsberättelser - inne-
bär att företagets rätta kreditvärde inte framgår av den
officiella balansräkningen. Enkelt och rakt uttryckt:
Nuvarande utformning av balans- och resultaträk-
ningar utgör en bromskloss för en utveckling av
svensk ekonomi.
Företagets potentiella förädlingsförmåga måste
vara den måttstock utifrån vilken företag värderas och
även styrs. Därför bör alla tillgångar som påverkar
produktiviteten kommande år vara värdemässigt syn-
liga i balansräkningen, dvs. såväl hårda som mjuka
värden. Genom att människan hanteras på samma
ekonomiska premisser som man hanterar dyrbar hård
investering på, stimuleras företagen att satsa på hu-
mankapitalet och dess kompetens. Därmed stimuleras
man att investera sig in i det mjuka framtida tjänste-
samhället.
Målet är att få ett nytt synsätt på mjuka investe-
ringar och att införa en värderingspraxis som dels är
anpassad till dagens verksamhetsstruktur, dels rätt kan
mäta "det mjukas" del i förädlingen och dels stimule-
ra till ökade satsningar på kompetensutveckling, in-
formationssystem och andra mjuka investeringar.
Sammanfattningsvis, på denna punkt, vill jag påstå att
en företagsredovisning som inte innefattar även hu-
mankapitalet med fog kan beskrivas som omänsklig.
Den nu aktuella reformen innefattar tyvärr inte
humankapitalet som en redovisningspost. Men lagut-
skottet har - äntligen, med anledning av min motion
den här gången, och det är jag djupt tacksam för -
kraftfullt och dessutom enhälligt betonat behovet av
att finna en modell för att värdesätta humankapitalet i
företagens redovisning. Det får nu bli Redovisnings-
kommitténs utomordentligt viktiga uppgift att - på
riksdagens tydliga beställning - utarbeta ett förslag
som efter vederbörlig behandling kan bli en nationell
rekommendation för företagsredovisning. Nästa steg
får bli ett svenskt initiativ i nämnda internationella
redovisningsorgan, med mål att uppnå en global rätts-
lig harmonisering i synen på humankapitalet som en
värdefull resurs i företagens ekonomiska redovisning.
Liberalismen har alltid satt individen i centrum,
och detta bygger på en tro på människan som i sin tur
motiverar en satsning på individen. En kraftfull sats-
ning på humankapitalet är en typiskt liberal åtgärd,
med stor genomslagskraft inom hela näringslivet, som
stimulerar tillväxten och därmed främjar den ekono-
miska politiken och garanterar vår framtida sociala
välfärd. Detta är stora ord, men de är sanna, och de
kommer att gälla.
Herr talman! Avslutningsvis yrkar jag, med hän-
visning till vad utskottet har skrivit i sitt betänkande
och vad jag har anfört här i kammaren, bifall till pro-
positionen.