Fru talman! Jag tycker att det är jättebra att oppositionen håller tummen i ögat på regeringen när det gäller utnämningspolitiken. Varje regering behöver en sådan opposition. Så fortsätt med det!
När jag lyssnade på Berit Andnor tänkte jag att det blir aldrig som man har tänkt sig. Jag funderade vidare på den historiska processen. Jag kommer inte ihåg om det var Hegel eller Marx, men Marianne Berg kan väl justera mig på den punkten. Det handlar om tes och antites.
Den förra socialdemokratiska regeringen stod för en tes, där man ska ha minsta möjliga öppenhet. Vi i oppositionen hade en motsatt uppfattning. Det skulle vara mycket av öppenhet. Många av förslagen kom till då som Berit Andnor refererade.
När man kommer till den praktiska verkligheten blir det en syntes av detta. Det blir aldrig som man har tänkt sig. Hon redovisade också en del märkliga uttalanden som var roliga att höra.
Det intressanta är att när alliansregeringen nu står för syntesen kommer, som även en del andra talare har varit inne på, Socialdemokraterna med en antites som driver utvecklingen framåt, inte bakåt utan framåt. Det är intressant att se vad nästa syntes blir.
Jag välkomnar att oppositionen engagerar sig i frågorna och tar tag i detta. Så småningom kanske vi kan få en mycket bra utnämningspolitik i Sverige som alla kan vara nöjda med.
Det har diskuterats här om generaldirektörer och så vidare. Det handlar om en övergång från en kultur till en annan. Där finns det övergångsproblem. Så småningom upptäcker man - det har regeringen gjort - att ambassadörer och landshövdingar ska sättas i en grupp för sig.
Men vi har något som vi har enats om i Grundlagsutredningen och i förarbetena till grundlagspropositionen på området. Vi kommer att få en stor öppenhet när det gäller domarutnämningarna. Det är också en framgång utifrån det här tänkandet.