Fru talman! I stort delar jag Marie Engströms upp-
fattning. Jag har inte så många kommentarer till hen-
nes inlägg. Men jag vill något utveckla det hon också
sade, nämligen att ytterst är skattemoral en fråga om
etik och moral i samhället i stort.
Det är klart att människor upprörs och reagerar
mot missbruk och fiffel. Under senare tid har vi sett
tydliga exempel. Det är ett sundhetstecken och ett
uttryck för en god moraluppfattning att folk säger
ifrån att de inte vill ha det så. Det är viktigt att åter-
upprätta förtroendet för politikens förmåga att hantera
samhällsproblemen och ekonomin. De väldiga budge-
tunderskott som skapades i början av 90-talet och de
därigenom framtvingade besparingarna och skatte-
höjningarna har naturligtvis gjort att en hel del männi-
skor känner att samhället och politikerna har lämnat
dem i sticket. För att vinna medborgarnas förtroende
för politiken krävs att alla förstår politikens nya vill-
kor och begränsningar. För det behövs dialog och
samtal.
Det är utmärkt att riksdagen - precis som Chatrine
Pålsson säger - har bildat en särskild etikgrupp som
kan stimulera debatten och föra ut diskussioner i
frågorna från riksdagshuset till allmänheten. Det är av
oerhört stor betydelse och därmed en viktig funktion
för riksdagens ledamöter.
Det fordras dialog och samtal. Då vilar också ett
stort ansvar på politikens företrädare att inte ställa ut
löften som inte kan infrias. Det är väl så att alla poli-
tiska partier i det hör huset är lika goda kålsupare. Jag
önskar att medierna i större utsträckning försökte
återspegla politikens villkor och innehåll på ett mer
realistiskt sätt.
Vi säger ofta att demokratin är i kris. Det kan be-
skrivas på många olik sätt. Jag har i tidigare diskus-
sioner i kammaren sagt att det som verkligen bekym-
rar mig är de många avhoppen från kommunalpolitis-
ka uppdrag som har skett sedan förra valet. Det är en
allvarlig varningsklocka. Särskilt nedslående är det att
det är främst kvinnor och ungdomar som har lämnat
sina politiska uppdrag. Vi skall också peka på makt-
koncentrationen i näringsliv, finansvärld och i medi-
erna. Där finns oerhört många delfrågor i hela dis-
kussionen.
Både Marie Engström och Chatrine Pålsson häv-
dade att detta handlar om samhällsmoralen i största
allmänhet. Det är självklart att det finns normer och
beteenden som vi alla vill stödja. Där har skolan den
främsta uppgiften. Den allra viktigaste uppgiften
ligger naturligtvis hos föräldrarna i hemmen. Men om
inte skolan hjälper till och visar hur viktigt det är med
hederlighet, hänsyn och tolerans klarar vi inte diskus-
sionen.
En diskussion om etik och moral måste också få
handla om social och ekonomisk rättvisa. Här finns
det alldeles uppenbart ett antal åsiktsskillnader som vi
inte får rygga för.
Jag vill se ett samhälle där välfärd och goda möj-
ligheter kommer alla människor till del. Då handlar
det ytterst om samhällsmoral och tro på solidaritet.
Jag tror inte att samhället blir bättre eller rikare om
klyftorna ökar. Jag tror tvärtom att rättvisan är pro-
duktiv. Social rättvisa handlar om relationer mellan
människor. Det är viktigt att ha som utgångspunkt i
debatten.