Fru talman! Problematiken kring just fantasilöner
och omotiverat höga avgångsvederlag eller fallskär-
mar har upprört under en längre tid. Det är både för-
månernas storlek och sättet på vilket förmånerna
kommit till som påverkar möjligheterna att upprätthål-
la moralen och tilltron till vårt samhälle. Om männi-
skor nu upplever att det finns en typ av brödraskap -
att man belönar varandra med olika förmåner - blir
det väldigt svårt att hålla ihop, kanske i synnerhet nu i
tider av besparingar, neddragningar osv.
För några veckor sedan gick skattechefen i Stock-
holm ut med en varning. Han talade om att lojaliteten
gentemot hela vårt skattesystem är i gungning. Han
gjorde sitt uttalande efter att ha fått reaktioner från
många människor efter den strida ström av s.k. affärer
som varit och som tydligen aldrig upphör. Budskapet
är ju: Om ingen annan gör rätt för sig, varför skall då
jag göra rätt för mig?
Vi i Vänsterpartiet har i och för sig sagt att skat-
temyndigheterna behöver mera pengar för kontroll
etc. men egentligen är inte detta det största problemet.
Det finns ju hela tiden en gräns för vad som så att
säga kan kontrolleras fram. Frågan måste mera upp på
ett moralisk-etiskt plan. Det är där som diskussionen
måste föras.
Vidare är det viktigt att orimliga löner och ersätt-
ningar inom den statliga sektorn omförhandlas. Vi har
lagt fram förslag om att staten som arbetsgivare skall
ha statsministerns lön som tak när det gäller lönesätt-
ning för ledande befattningshavare.
Det är också viktigt att det finns en dialog med
näringslivets toppar. De måste förstå att de inte kan
befinna sig i en egen gräddfil. De har, och de skall ha,
ögonen på sig hela tiden, för de spelar en viktig roll
som både normsättare och opinionsbildare.
Det krävs också att vi politiker tänker över vad vi
gör med skattebetalarnas pengar, hur vi hanterar
skattebetalarnas pengar. Att t.ex. ägna sig åt konto-
kortsfiffel eller att göra oseriösa deklarationsavdrag
bidrar inte precis till att trovärdigheten ökar hos all-
mänheten.
Jag uppskattar vissa delar av statsrådets svar på
min interpellation. Framför allt uppskattar jag att
statsrådet säger att det behövs ett större gemensamt
ansvarstagande och ett mindre inslag av egoism och
girighet i det svenska samhället. Det är skönt att vi är
överens om det. Likaså behöver vi fler goda förebil-
der både inom näringslivet och bland höga befatt-
ningshavare, liksom inom politiken. Dessutom upp-
skattar jag naturligtvis den etikkommitté som finns.
Förhoppningsvis diskuterar man där de här frågorna.
Kanske hjälper det inte att vi bara diskuterar frå-
gorna. Kanske behöver någonting mera konkret göras.
Jag skulle vilja fråga statsrådet Peterson om regering-
en inte för diskussioner som handlar om att mera
konkret ta kontakt med näringslivets företrädare. Vid
lönesättningen inom staten gäller det att verkligen se
över nivåerna. Man kan t.ex. lägga ett tak i enlighet
med de förslag som vi i Vänsterpartiet har lagt fram.
Vidare gäller det att se över regelverket och att kan-
ske initiera sådana här diskussioner ute på skolorna.
Detta behöver nog också göras inte bara inom partier-
na utan inom politikerkåren över huvud taget. Kanske
skulle vi rent av kunna tänka oss att ha permanenta
etikkommittéer.