Fru talman! Den demokratiska insynen är kanske
den allra viktigaste frågan. Inte minst inom EU har vi
med all kraft hävdat att för oss är den demokratiska
insynen i den offentliga verksamheten så oerhört
viktig. Det handlar inte bara om det som statsrådet
säger i svaret, att man i efterhand skall kunna granska
ordentligt vad det är som ligger till grund för ett be-
slut. Vi ställer högre krav än så. Medborgarna skall
också kunna delta i processen och väga de olika alter-
nativen mot varandra för att därmed kunna påverka
beslutet.
I den konkreta vardagen har jag upplevt att det
kan uppstå konflikter. För några år sedan beslutade
sig Norrköpings kommun för att konkurrensutsätta
verksamheten vid en äldreomsorgsenhet där. Jag är
alldeles övertygad om att kommunen ansträngde sig
för att ställa både kvalitetskrav och ekonomiska krav.
Men det uppstod en konflikt. När de gamla fick se att
det sprang omkring människor som mätte, räknade
och funderade undrade de vilka det egentligen var. Jo,
det var representanter för olika intressenter, och då
spred det sig naturligtvis en väldig oro.
De äldre ville veta: Vilka är de? Vad har de för
idéer och planer? Hur ser deras alternativ ut? Där är
lagen om offentlig upphandling ganska tydlig. Den
här processen skall ske på affärsmässiga villkor. Själ-
va beslutsprocessen har omgivningen väldigt svårt att
delta i och följa. Visst hade de äldre naturligtvis chan-
sen att i efterhand granska om kommunpolitikerna
fattade ett bra beslut. Men för mig kändes det stötan-
de att de gamla utestängdes från processen.
Jag tycker att det är bra att regeringen ser över om
och hur man skall tillämpa lagen om offentlig upp-
handling när det gäller sjukvården. Men precis samma
bekymmer och svårigheter att förena de olika kultu-
rerna - affärsmässighet och det offentliga - finns i
dag inom andra delar av den kommunala verksamhe-
ten.
En del av de exempel på olyckliga privatiseringar
där vi har fått in mer eller mindre oseriösa intressenter
tror jag beror på att politikerna har haft ett för dåligt
beslutsunderlag när de har fattat beslutet. Då tänker
jag inte på det teoretiska materialet. Det har säkert
varit till fyllest. Men som politiker vet vi att det är en
sak vad vi läser oss till när vi fattar beslut och en
annan sak att lyssna och ha personkännedom. Det är
oerhört viktig.
Det måste finnas utrymme för att ta hänsyn till vad
människor faktiskt tycker och tänker. Om tillämp-
ningen av lagen om offentlig upphandling innebär att
människors möjligheter att tycka och tänka högt och
lämna synpunkter begränsas är risken att besluten blir
sämre och att man kanske helt i onödan får in en och
annan oseriös intressent som man skulle ha kunnat
undvika om fler hade haft full insyn hela beslutspro-
cessen.
Detta handlar naturligtvis delvis om hur man till-
lämpar lagen. Jag vet att man där är olika framgångs-
rik och ställer olika krav på öppenheten. Men jag tror
också att man kan förekomma en del av detta genom
att se över och fundera på om lagen är riktigt rätt
utformad och anpassad efter de villkor som gäller i
det offentligrättsliga.