Fru talman! Jag tackar för svaret. Jag skrev den
här interpellationen medan jag följde den debatt som
uppstod efter sjuksköterskebasen Eva Fernvalls m.fl.
fackliga ledares artikel om privata alternativ inom
sjukvården. Det var väldigt många som reagerade och
protesterade, inte minst bland de egna medlemmarna.
De tyckte att det kändes främmande att en facklig
företrädare argumenterade för och välkomnade priva-
ta och andra alternativ till den offentliga vården.
Jag delar Eva Fernvalls åsikter och jag noterar att
statsrådet har samma uppfattning. Jag tror att det är
bra att välkomna alternativ. Det finns skäl när det
gäller pedagogisk inriktning och utveckling av verk-
samheten att välkomna alternativ. Det är inte alltid så
lätt att inom den offentliga verksamhetens ram skapa
den mångfald som behövs och som människor efter-
frågar. Där kan alternativen vara ett viktigt komple-
ment.
Men - vilket också framgår av svaret - det finns
ett bekymmer. Det är inte så alldeles lätt att förena
den kultur och de traditioner som finns inom den
offentliga verksamheten och den kultur och de tradi-
tioner som finns inom framför allt det privata nä-
ringslivet, inom företagsamheten.
Jag tycker att den lagstiftning som bestämmer på
vilka villkor man kan engagera privata och andra
entreprenörer är litet knepig. Regeringen konstaterar
att man därför skall se över vad som gäller för hälso-
och sjukvården. Jag hoppas att man ser över hela
fältet. Lagstiftningen utgår ju ändå från affärslivets
villkor. Vid konkurrensutsättning är det de spelregler
som normalt gäller inom affärslivet som skall prägla
hanteringen. Men när det gäller vård och omsorg är
det inte så alldeles enkelt. Hur värderar man affärs-
mässigt att Stina och Lasse på vårdhemmet tycker att
personalen är klämmig? Hur värderas detta vid en
strikt uppgörelse?
Man kan nog komma en bra bit på väg om man
följer statsrådets rekommendation, att i beställningen
tydliggöra att inte bara kortsiktiga ekonomiska krite-
rier skall gälla, utan att man måste ta hänsyn även till
annat.
Samtidigt inser jag att även för den skickligaste
beställare måste det vara svårt att i förväg göra klart
när hänsyn skall tas till de i allra högsta grad subjekti-
va värderingar som alltid måste styra den offentliga
verksamheten. Vi som är ansvariga för den offentliga
verksamheten kan aldrig bortse från dessa.
Jag har sett många exempel på att det i det prak-
tiska livet, även om man försöker att undvika konflik-
ter, ibland är väldigt svårt att förena lagen om offent-
lig upphandling och dess krav på affärsmässighet med
den kultur och de traditioner som finns och skall fin-
nas inom offentlig verksamhet.
Min fråga är alltså: Finns det inte skäl att i den ut-
värdering som skall göras se över även annan verk-
samhet än hälso- och sjukvård, t.ex. vård och omsorg
i kommunerna? Finns inte precis samma bekymmer
där?