Herr talman! Först och främst är det för tidigt att stanna vid tolfte veckan. Människor har ju rätt till fosterdiagnostik. Även om man kan få fram tidigare och tidigare om det är ett skadat foster eller inte är det mellan den tolfte och den artonde veckan som diagnoserna i stor utsträckning ställs. Kvinnor och par måste själva ha rätt att välja om de vill gå igenom fosterdiagnostik eller inte och sedan bestämma sig för om de vill fortsätta graviditeten eller inte. Det ska inte samhället gå in och ha synpunkter på. Det är deras val. Det är deras självbestämmande som ska gälla. Vården ska ställa upp och stödja dem oavsett vilket beslut de tar. Det här är oerhört viktigt för att vi ska ha en mänsklig vård där man ska känna sig trygg.
När det gäller de sociala skälen måste man gå bakom varje individuellt fall för att se vad som ligger bakom de beslut som har tagits och inte se på statistiken. Jag vet, för jag har gjort analyser vid tidigare tillfällen när den här diskussionen har kommit upp, att det här är extremt bekymmersamma fall. Det är människor i en väldigt svår situation. Det var alltså 41, sade du, förra året. Det är alltså väldigt få fall det handlar om.
Det som jag tycker är det viktigaste att vi diskuterar är hur vi förebygger att man blir oönskat gravid. Där är Socialstyrelsen, Smittskyddsinstitutet och Folkhälsoinstitutet på G.