Herr talman! Vi vill ju att aborter fortfarande ska vara möjliga efter vecka 12, men efter en prövning. Huruvida man efter en fosterdiagnos ska bestämma om man ska göra abort eller inte får ske efter en bedömning utifrån hur de här synnerliga skälen ska vara. En sådan bedömning sker redan i dag mellan vecka 18 och vecka 22. Men vad gäller fosterdiagnostiken kan jag fråga tillbaka om Barbro Westerholm tycker att det är rimligt att man genom fosterdiagnostik ska kunna få reda på kön och sedan göra abort fritt på grund av att det är en flicka. Det är möjligt med dagens abortpraxis.
Jag vill framhålla att även om det föreligger väldigt tunga skäl har vi ändå en abortlagstiftning som talar om att vi inte ska göra aborter på livsdugliga foster. Det är den huvudlinje som jag har velat föra fram i dag. Om det är friska foster där det sker av sociala skäl kan de vara livsdugliga. Det är den aspekten jag vill föra fram. Då hade det kanske varit möjligt att göra aborten tidigare i stället.
Gällande förebyggande arbete lyfter utskottet fram att man vill förebygga oönskade graviditeter. Det är absolut jätteviktigt, och jag skriver under på det. Men jag undrar hur Barbro Westerholm ser på det som vi har framfört i vår motion om att också gå till botten med bakomliggande orsaker. När en kvinna står inför en abort kan det vara så att hon på grund av olika yttre omständigheter upplever en press utifrån. Vi har hört historier om kvinnor som har känt sig pressade från anhöriga, vårdpersonal och myndigheter, som anser att det bästa beslutet nog vore att göra abort. Man lägger den pressen på kvinnan. Borde man inte utreda hur det är med det, så att vi bättre kan stötta kvinnor som vill föda sitt barn men har svåra omständigheter?