Fru talman! Det är precis som Mats Gerdau inledde med att säga. Det här är ett motionsbetänkande, och det spretar.
Jag vill först säga några allmänna ord. Jag är stolt över det arbete som Folkpartiet och de andra tre allianspartierna bedriver inom det här området. Det händer väldigt mycket.
Det som vi också tog upp i samband med läkemedelsbetänkandet är att vi försöker komma till rätta med problem. Det gäller till exempel vårdköer och när vi startar en sådan aktivitet som kömiljarden. Då följer vi hela tiden resultaten och rättar till problem när vi finner sådant som Ann Arleklo var inne på. Jag tänker på det som hände i Skåne, hur man försökte komma åt pengarna genom att ordna om i de här köerna.
Det vi naturligtvis arbetar för är hälso- och sjukvård efter behov. Vi arbetar även för jämlik vård, och där ser vi tyvärr i dag att det finns en åldersdiskriminering. Det finns också problem med att män och kvinnor behandlas olika. Sådant arbetar vi vidare för att komma till rätta med, och får vi nu den lag mot åldersdiskriminering som är på gång är den ett redskap i det sammanhanget.
Vi arbetar för kvalitet. Den solidariska finansieringen är grunden, men utförandet kan ske i både offentlig och privat regi.
Väldigt viktigt är också patienternas självbestämmande, vilket även Mats Gerdau var inne på. Det är patienten som bestämmer över vad han eller hon vill ta emot och inte. Det är väldigt viktigt att självbestämmandet finns med under hela livsresan, ända till livets slutskede där vi har exempel på att ingrepp har förvandlats till övergrepp, som Daniel Brattgård brukar uttrycka det. Det sker en självrannsakan inom vården när det gäller att efterhöra vad den enskilde känner är till nytta.
En del motioner handlar om det som landsting och kommuner har ansvar för, men det finns en frustration över att det inte alltid går så fort eller åt riktigt rätt håll. Det är dock tillsynsmyndigheten Socialstyrelsen som har ett stort ansvar för att rätta till detta.
Regeringen har gjort en rad insatser för att stärka patientens ställning. Här kommer LOV in som ett viktigt instrument. Den inrymmer faktiskt det som Socialdemokraterna tar upp, nämligen certifiering. Man lägger en ribba, och den ska man vara över för att kunna arbeta inom ramen för LOV. Här är det så att landsting och även kommuner måste lära sig att på ett bra sätt formulera vilka krav och certifieringsgrader som behövs. Här finns en hel del arbete på gång.
När det gäller patienträttigheterna och den tidsplanerade vårdkedjan har vi en utredning på gång som kommer in på frågan. Men det är inte alldeles enkelt att från början säga att detta kommer att ta så och så många dagar. Det beror ju väldigt mycket på vilken diagnos man kommer fram till. Man har en patient som kommer till primärvården med ett symtom, och så ska man då försöka hitta orsaken till det. Vad som sedan ska göras beror på vilken diagnos det handlar om, och det kan ta olika lång tid. Det som är det viktiga är att det är ett flyt i åtgärderna, insatserna och diagnostiken.
Tillsynen har skärpts. Patientsäkerhetslagstiftningen är väldigt viktig i det sammanhanget. Socialstyrelsen har fått ökade resurser. Från Folkpartiets sida menar vi att hela arbetet med tillsynen bör lyftas över i en egen myndighet, eftersom det har blivit en sådan omfattning på det hela. När det gäller syndabocksletandet vill jag understryka att när det handlar om systemfel är det det man ska fokusera på. Sedan finns det en och annan som inte är en bra vårdgivare, och det ska man naturligtvis också komma åt.
Vad gäller Missbruksutredningen har remissvaren kommit in, och de spretar. Regeringskansliet har sorterat upp dem utifrån olika inriktningar, och arbete pågår för att se vilka förslag som ska läggas fram till riksdagen. Det finns naturligtvis olika synpunkter från kommun- och landstingssidan om huvudmannaskap och sådant, men jag är övertygad om att denna utredning kommer att landa i bra förslag.
Det finns en motion om livets slutskede som har ett eget avsnitt här. Där har Socialstyrelsens föreskrifter om livsuppehållande behandling varit väldigt viktiga. En människa som har legat i respirator i många år ska efter noggrann utredning kunna få sin vilja igenom om man vill avsluta den behandlingsinsatsen.
I det här sammanhanget är det också väldigt viktigt med den ställföreträdarutredning som är på väg att komma i gång. I det sammanhanget vill jag bara säga ett par ord om självmord. Som jag också har sagt tidigare i kammaren är begås en fjärdedel av självmorden av människor över 65 år. Just i dag på morgonen fick jag några artiklar som tar upp självmord i anslutning till att man har fått en cancerdiagnos. Tidigare har det funnits arbeten om ALS och Huntingtons sjukdom. Det är oerhört viktigt att vi blir medvetna om att dessa patienter behöver särskilt stöd när de just har fått sin diagnos.
I ett tidigare inlägg togs det här med aborterna upp. Jag har upplevt en tid när vi inte hade den svenska abortlagen. Jag har funnits vid obduktionsbordet med kvinnor som har avlidit som en direkt följd av en illegal abort och kvinnor som hoppat från nionde våningen därför att man inte såg någon annan utväg när man hade blivit ofrivilligt gravid.
Nu överskrider jag mina åtta minuter, men jag måste ändå understryka att den abortlag som vi har i Sverige innebär att vi inte ser några illegala aborter. Barn kommer till världen önskade. Kvinnor föder de barn de har önskat. De av er som hörde Alf Svensson i
Godmorgon, världen!
i söndags fick också en redovisning av hur han förändrade sin syn på aborter när han hade varit biståndsminister och sett ute i världen konsekvenserna av de olika ländernas brist på bra abortlag.
Den svenska lagen är så utformad att kvinnan själv bestämmer om hon kan ta ansvar för ett barn, och det finns lämpliga tidsgränser. När vi kommer till de mycket sena aborterna har Folkpartiets ledamot i Rättsliga rådet just berättat för mig att de beslut man tar om sena aborter handlar om svårt missbildade barn. Det är viktigt.
När det gäller det här med 21 veckor och så vidare pågår bland barnläkare en diskussion om hur de barn som föds mycket tidigt kan gå ett bra liv till mötes. Är det kanske vård i livets slutskede vi ska ge de här barnen? Det finns nämligen en rad barn som tyvärr går vidare till ett liv med mycket, mycket svåra handikapp utan något medvetet liv. Precis som Mats Gerdau sade måste professionen få diskutera detta vidare för att komma fram till vilka riktlinjer man ska ha i det här sammanhanget.
Nu har jag överskridit min tid med två minuter, men varav hjärtat är fullt och så vidare. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.
I detta anförande instämde Anna Steele (FP).