Fru talman! Frågorna om regionalpolitiken och
EU, som man tidigare har varit inne på här, har två
sidor. Det gäller dels den nationella regionalpolitiken,
dels de medel som kan komma från EU. Det har från
EU-sidan ställts ut ganska klara löften om att vi skall
få ett bra tillskott, över 2 miljarder kronor, till regio-
nalpolitiken.
Jag ställde mig före folkomröstningen mycket
tvivlande till detta. Om man ser på utvecklingen inom
EU, finner man att det mesta av de använda medlen
inte avser regionalpolitik i den mening som vi i Sveri-
ge är vana vid att ge detta begrepp.
Jag kan hålla med om att det i målen 2 och 5b
finns regionalpolitiska möjligheter, och det är viktigt
att så mycket som möjligt styrs till de målområdena 2
och 5b, om vi skall få ut något av det som har uttalats
från ja-sidan före folkomröstningen.
Men den som jag ser det absolut viktigaste frågan
här gäller hur den nationella regionalpolitiken kom-
mer att bli i framtiden. Det handlar dels om trans-
portstödet, som har varit mycket centralt när det gällt
att skapa någorlunda lika villkor för företag i norra
Sverige som vad som gäller för företag i Syd- och
Mellansverige. Vi har fått några första signaler från
EU om att man inte är beredd att acceptera detta i den
utsträckning som gäller för oss i dag. Man vill skära
ned på stödområdet för transportstödet och även vad
gäller antalet branscher. Så är bl.a. fallet med bilbran-
schen och textilbranschen, som man vill studera nog-
grannare innan man är beredd att ge ett klartecken.
Jag tycker att detta är illavarslande.
Vi har inte heller fått några klara besked vad gäller
de sänkta sociala avgifterna för Norrlands inland. Hur
det går på den punkten i framtiden är en viktig fråga.
Problemet med de nationella stödformerna är att
de måste utformas mycket långsiktigt för att vara
meningsfulla och kunna bidra till att förstärka syssel-
sättningen i glesbygden.
Om man studerar den utveckling som ägt rum i
EU-länderna medan de har levt under de regler som
har skapats av EU, finner man att dessa regler har lett
till en successiv avveckling av många av de stödfor-
mer som man tidigare haft.Det gäller särskilt sådana
som är direkt inriktade på företag. Det som känne-
tecknar den svenska nationella regionalpolitiken är att
den är inriktad på stöd till företagen.
Jag tycker därför att ett medlemskap i EU är för-
enat med betydande risker för vår nationella regional-
politik. Vi vet inte om vi kommer att tvingas att suc-
cessivt avveckla den. Vi har inte ens fått besked om
vad som gäller för de närmaste åren. Jag skulle vilja
höra om Anders Sundström kan ge något klarare be-
sked åtminstone för den närmaste tiden om vad som
kommer att gälla för den svenska regionalpolitiken.
Vilken acceptans föreligger från EU:s sida i de frå-
gorna?