Fru talman! Först vill jag tacka arbetsmarknads-
ministern för svaret på min interpellation. Det skriftli-
ga svaret var inte särskilt konkret, men det gjordes en
del muntliga kompletteringar som kanske gör att
denna debatt kan bli mer intressant.
När man på Sveriges karta målar upp resultatet av
söndagens folkomröstning framgår det mycket klart
att de glesare befolkade delarna röstade mot ett
svenskt EU-medlemskap. Jag tror att ett av skälen till
detta är att man har varit bekymrad för de regional-
politiska insatserna och möjligheterna att låta hela
Sverige leva vid ett svenskt EU-medlemskap.
I viss mån förstår jag denna oro, särskilt efter de
förslag som nu har kommit från regeringen, t.ex. om
att flyttbidrag återigen skall bli ett viktigt instrument i
arbetsmarknadspolitiken. Jag vill begagna tillfället att
säga att jag tycker att det är djupt olyckligt om rege-
ringen nu ämnar driva igenom en politik som gör att
flyttlassen återigen skall börja rulla mot storstadsom-
rådena i vårt land.
Medlemskapsförhandlingarna mellan Sverige och
EU resulterade bl.a. i att vi kommer att få del av ge-
menskapens strukturfonder. Detta innebär i sin tur att
betydande resurser kommer att kunna tillföras regio-
nalpolitiken. Samtidigt ökar behovet av en kraftfull
regionalpolitik när vi blir medlemmar i EU, eftersom
EU:s inre marknad i sig förstärker koncentrationsten-
denserna i Europa. Jag ser alltså det svenska medlem-
skapet i EU som både ett hot och en möjlighet vad
gäller regionalpolitiken. Oerhört mycket beror på hur
vi utformar den nationella regionalpolitiken. Det är
det som avgör om medlemskapet blir ett hot eller en
möjlighet. Det är då oerhört viktigt att vi ser till att
den ekonomiska tillväxt som nu sker kommer alla
regioner i vårt land till del.
När det gäller fördelningen av de drygt två miljar-
derna från EU:s strukturfonder redovisar arbetsmark-
nadsministern i sitt svar olika målområden, men det är
egentligen bara målen 2 och 5b som är renodlat regio-
nalpolitiskt inriktade. Jag undantar då mål 6, som är
inriktat på de mest glesbefolkade delarna av vårt land.
Men där är både pengarna och den geografiska av-
gränsningen redan klara, så därvidlag finns det inte
särskilt mycket att diskutera.
De rent regionalpolitiskt inriktade målområdena är
alltså 2 och 5b. Också de övriga målområdena är i och
för sig viktiga, men de är mera generellt inriktade, på
hela vårt land, och jag tycker inte att man kan se dem
som enbart en del av regionalpolitiken. Jag anser
därför att det är oerhört viktigt att en mycket stor del
av de här pengarna kanaliseras just mot målområdena
2 och 5b, dvs. till strukturomvandling inom industrin
och till landsbygdsutveckling.
Det var intressant att arbetsmarknadsministern re-
dovisade att regeringen i dag i allmän beredning hade
fört en diskussion om detta. Det skulle vara mycket
intressant att få veta litet mer om detta, i den mån
arbetsmarknadsministern nu kan lätta litet på förlåten.
Jag vill ställa frågan om arbetsmarknadsministern
principiellt delar min uppfattning att det är oerhört
viktigt att en så stor del som möjligt av dessa resurser
- enligt min egen uppfattning minst hälften - kanali-
seras till målen 2 och 5b. Jag skulle på den punkten
vilja få en principiell redovisning av arbetsmark-
nadsministerns synpunkter, om han nu inte kan ge
mera konkreta besked.
Jag vill också understryka att jag tycker att det är
bra att arbetsmarknadsministern nu säger att man
skulle ta kontakt med oppositionen för en ytterligare
diskussion av dessa frågor. Vi är från Centerns sida
starkt engagerade i regionalpolitiken och deltar gärna
i dessa diskussioner, om vi finner dem meningsfulla.